Ni vet när man får något inställt i sista sekunden och man står där och inser att man helt plötsligt har typ oceaner av tid framför sig utan planer (ja iaf en halv lördag och hel söndag). Vad gör man då? Jo man bokar in en fototur med en riktigt glad och härlig vän som man verkligen saknat.
Gissa om att jag både blev förvånad och glad när hon erbjöd sig att komma över till mina trakter...det finns kanske inte så mycket i mina trakter men tillräckligt för att det skulle vara värt att samåka från mig.
Jag blev så glad över denna tid och fototur att jag även denna gång beslöt mig för att fixa lite fika och käk till mitt sällskap. Fetaostsallad och kaffe och färskt vitt bröd fick det bli.
Turen runt på dagens lokation börjar som vanligt på samma ställe, kanske blir det så för att det ligger närmast vägen och är lättast att ta sig in i.
Här springer vi runt och fotar, jag visar var jag klättrat runt tidigare (men inte orkar ta mig tillbaka till) medan jag går och fotar ett ställe jag inte sett förut. Det fina med detta ställe är att det inte är så mycket folk som springer här och därför är en hel del prylar kvar och hela. Någon som vet vad dessa skodon är på bilden längst ut till höger? Har aldrig sett dem där förr och har aldrig sett såna i huvud taget tidigare. De var som mjuka invändigt och plasten på skon var rätt mjuk den också.
Vi hittar det perfekta fikastället på en slät fin sten och med utsikt över större delen av området innan vi tar resten av husen. Jag har aldrig tidigare varit in i verkstäderna då de varit låsta tidigare men nu så. Jag tror vi hittar den fulaste bilen, Saaben, jag någonsin sett. Den var ju som tagen ur en gammal Mad Max-film från 80-talet. De tänkte nog "more is more".
En sak jag gillar med alla dessa övergivna platser är när man verkligen få en känsla av hur det kan ha varit när det varit aktivt. Jag är helt torsk på dessa varningsskyltar "ingen läkare kan återställa en helt förlorad syn", inte LITE dramatik i den skylten.
Lunchen intogs nära transportbandet där vi satt mitt i våren, för det var så det kändes. Vi satt där bland tussilagon och massa insekter som attackerade oss från höger och vänster, vi bara njöt av vår, sol och värme och att få vara ute och fotografera.
Väskan med matsäcken i, den orkade jag ju inte bära runt på så den ställde jag ifrån mig på diverse strategiska platser, där jag inte skulle glömma den när vi skulle till nästa byggnad. Det kan hända att de där verkstäderna fick mig lite väl fokuserad på annat än just min väska. Så, när vi väl var tillbaka vid bilen så kom jag på att just det, väskfan står kvar inne på området. Ni som varit där vet att det är en bra jvla bit att gå. Men men, det man inte har i huvet...