Snorkling vid Tjurpannans naturreservat

Redan innan vi flyttat ner till Västkusten har både jag och Marcin varit sugna på att testa på det här med fridykning och bara snorkla runt i havet här på Västkusten. Exakt vad som räknas som fridykning och snorkling tänker jag inte gå in närmare på annat än att snorkla räknas det väl som när man mest simmar runt på ytan och tittar ner och gör några korta sprattlande dyk några meter ner för att kika och sen upp igen. Så jag antar att det är det jag gör, trots att fridyka låter coolare.

Testdyk i Kovikshamn

Trots att jag tyckte att jag kunde ha min våtdräkt jag köpte 2007 av märket Mares så hade Marcin helt andra åsikter. Det fick bli en 5mm från Cressi med inbyggd huva. Riktigt bekväm dräkt som har dragkedja nere vid benen vilket gör det så mycket enklare för en som mig (med lite kraftigare vader) att få på mig dräkten. Att kedjan sitter frampå kroppen gör inte heller saken sämre, speciellt för mig som åkt på musaxel eller något liknande som gjort mig väldigt stel i höger arm. Mask, snorkel, fenor och våtsockor är såklart av samma märke och lika bekväma de. Skulle dock vilja prova på lite längre fenor bara. Allting testade vi här hemma vid Kovikshamn dit vi brukar åka och ta kvällsdopp då och då, lite ovant att dyka med våtdräkt och snorkeln kändes som min regulator men ger ingen luft under vattenytan märkte jag när vi testade allt, det blev lite istället som att få en kallsup av väldigt salt pastavatten. Efter det kommer jag ihåg att spotta ut snorkeln när jag vill dyka ner under ytan.


Tjurpannans naturreservat

Marcin och Magnus hade bestämt att vi skulle ses där Magnus och hans tjej brukar snorkla och fridyka, vid Tjurpannans naturreservat. Vi packar ur bilarna och går ut mot klipporna.

Väl ute vid klipporna är det så idylliskt vacker och kvällen är som tagen från en reklam för nåt riktigt svenskt och somrigt. Det är nästintill vindstilla och kan inte se ett moln på himlen. Vi byter om till våtdräkt och hoppar i. Vattnet är klart, inte krispigt men klart. I ett ganska högt tempo simmar vi över till klipporna på andra sidan och jag provar några gånger att dyka ner för att testa hur jag är viktad. Än så länge har vi inte sett så mycket spektakulärt men snart kommer vi in i skrevan vi ska simma genom och där öppnar sig sikten och blir kristallklar. Vi simmar och knixar genom skrevan men till slut blir det så grunt att vi får kravla över botten för att ta oss fram. Magnus och Emelie vänder sig om och säger att det blivit lågvatten.


På andra sidan väntar belöningen av kravlandet. Så klart och fint vatten och snart väntar nästa skreva att simma genom, denna lite djupare. Här är det fullt av blåmusslor och sjöstjärnor. Sjöstjärnor är en klar favorit bland allt liv under vattenytan. Vi hinner simma förbi en gigantiskt manet där jag höll på att simma rätt in bland spröten just för att den var så stor och spröten då flera meter långa. Vi hinner med en kanal till med skimrande vatten (anar att det beror på alla snäckskal på botten som reflekterar vattnet) innan vi kommer tillbaka till istigningsplatsen.

Tjurpannan med döttrarna

Såklart döttrarna ska få prova på att snorkla på västkusten också. Vi hade pratat om att åka till Smögen för att göra detta under söndagen, men då vi tyckte det var så fint ute vid Tjurpannan åkte vi dit även under söndagen. Vädret är inte alls lika fint som under lördagen och himlen ser faktiskt riktigt mörk ut, men enligt prognosen ska det inte komma ut till dit vi ska. Hur mycket man nu kan lita på en prognos så nära havet. Väl på plats är det ganska blåsigt men himlen är blå och solen skiner.


Vi packar ihop allt och går promenaden ut till klipporna igen. Vi byter om och hjälper Jasmine och Miranda med viktbälten och bränner av deras nya masker. Snart är jag och tjejerna klara att hoppa i, Marcin är inte långt efter. Jag hoppar i först och tar emot Miranda. Jag är orolig över hennes reaktion då hon var sugen på detta men lite skeptisk på grund av vattentemperaturen. Men trots att vattnet sipprar in i dräkten (som den ska) och hon tycker det blir lite kallt så lyckas vi övertyga henne om att stanna och vänta på att allt värms upp efter en stund.


Vi simmar runt och döttrarna får känna på utrustningen lite. Jasmine dyker ner rätt snart för att kika medan Miranda hänger efter Marcin så gott hon kan. Med skräckblandad förtjusning kikar hon på alla maneter som driftat in här i viken idag och säger åt Marcin att fota allihop. Till slut provar även Miranda att dyka ner lite och det ser också jättebra ut. Båda har lite problem med sina snorklar, men det går att åtgärda. Jag själv känner att ett par längre fenor vore bra nu, både för bild och som jag simmar ner under ytan. Idag har jag hunnit bli riktigt bekväm med detta och kan börja leka runt mer under ytan. Det är bara sån underbar frihetskänsla att dyka runt såhär, utan flaskor och göra konster eller bara glida fram.

Till slut börjar de där mörka molnen närma sig lite väl och likaså det tidigare mer avlägsna mullret börjar komma lite väl nära. Vi tar oss upp på klipporna igen och byter om i rask takt allihop. Vi lägger upp en plan där jag tar en liten lätt väska och går/springer till parkeringen och hämtar bilen medan de andra tar allt annat, tungt (som nu blivit ännu tyngre av allt vatten). Skeptiskt och raskt går jag utmed vägen under elledningarna tillbaka till parkeringen och hämtar bilen. Lagom när jag mött upp de andra och vi packat in allt där bak så börjar de stora vattendropparna att falla. Om jag bara tagit det lite mer lugnt eller om jag låtit bli att springa en del av sträckan hade de andra blivit blöta. Själv sitter jag i bilen, blöt på ryggen av svett men nöjd att de andrar slapp bli blöta av åskskuren.

Jag är så nöjd och stolt över helgens turer. Det här är SOMMAR. Mina barn har gjort sånt framsteg i vattnet och är också taggade på fler sådana här turer vilket gör mig så glad. Tack snälla fina Marcin för allt bildmaterial när jag bara vill njuta av upplevelsen finns du ändå alltid redo med kameran.






65 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla