Igen, den som gnäller på sociala medier använder det på fel sätt skulle jag lite sticka upp och påstå. Jag följer grupper och sidor som på ett eller annat vis har med mina intressen att göra. På det sättet följer jag ju vad de har för sig och om det dyker upp intressanta evenemang. En dag i flödet stod det att Dannemora skulle ha guidade turer till 70 m, att promenera för egen räkning. Promenera i gruvan är ju bästa sättet att hinna se alla detaljer. Jag tackade ja direkt, fick med mig barnen och Micke på min idé. Mirran fick planer och prioriterade konstigt nog att hänga med kompisar framför gruva med oss.
En nördig skara på ca 10 pers träffades vid parkeringen vid Dannemora gruvor och begav oss bort mot gamla lastbilsrampen. Jag var i valet och kvalet om jag skulle ta kameran med, skulle jag hinna fota med så många andra gäster med också, men tänkte att bättre ta med och få chansen om den erbjuds. Nya filmkameran får såklart följa med, den väger ju inget i fickan. På vägen bort mot rampen frågar Robban om jag har kameran med och jag viftar med min skitiga gruvfotorygga och ler och säger "jajemen" jag misstänker nu att tid kommer att ges till lite foto.
Väl vid rampen låser Robban upp hänglåset och öppnar järndörrarna. Fukt och gruvdoft slår emot mig, ljuvlig känsla. Vilken stor lastbilstunnel, nåt helt annat än de gruvor jag varit ner i tidigare. Lite maffigt att se men också lite sterilt, modernt. Snart viker vi i alla fall av åt vänster för att titta på en modell av sprängriggning på 24m-nivån. Robban berättar lite och jag tänker att det här vill nog Mattias se.
Vi fortsätter ner i den spiralformade lastbilsrampen ner och går och småpratar. Robban går först och berättar en massa historier om gruvan. Jag passar på att filma lite på vägen här och var. Alltför fort är vi nere på 70m och när Robban pratat en stund frågar jag om jag hinner fota lite innan vi ska kila upp igen. Ja det hinner jag tydligen. Jag tänker att jag fotar lite snabbt till jag märker att alla börjar bege sig upp. Jag fotar en tunnel jag ser lutar snett nedåt och jag känner hur det suger i hela mig, nåt lockar på mig där och säger "kom, kom och se vad som lurar runt nästa hörn" det är nyfiken på det okända som kallar.När jag hunnit fota lite smådetaljer och de stora rum som är där så inser jag att de kanske väntar på mig. Mycket riktigt. "Är du klar nu Angelica, vi börjar frysa lite?" :) Aha, såklart jag är klar.
Nu väntar en seg backe uppåt men även den går alldeles för fort. Även Jasmine hinner med bra i tempot, enda anledningen är att vi hamnar på efterkälken är att vi/jag vill fota/filma lite på vägen. Micke hinner med att be två andra eftersläntrare om en bild. I gengäld får jag fota dem.
Det känns som jag är sist ut ur gruvan där Robban står och håller i den stora järndörren. När han säger att han ska tillbaka imorgon kan det hända att jag skojar lite om att jag kunnat stanna kvar där tills han kom tillbaka. Men tanken var lockande, tänk så mycket gruva och många timmar ensam och bara fota. Salar, detaljer, lämningar... Jag drömmer vidare och vi går i duggregnet tillbaka till parkeringen. Det var mig en mysig liten tur, lite som en förrätt eller aptitretare kan man säga. Apropå det så åkte jag, Jasmine och Micke till lokala pizzerian, käkade och satt och pratade i timmar innan det bar av hemåt igen. Riktigt trevlig dag. Tack för tålamodet allihop.
Nu har jag många bilder att ta hand om. Men först ska jag göra klart avsnittdetaljerna till kursen jag gör.