Ännu ett härligt möte under denna sommar där nördar får möta andra nördar. Denna gång var det min tur att anordna ett sådant event. Sedan mina besök i gruvan i våras och kontakten som det har gett med de som guidar i gruvan, har en plan om att ta med andra gruvnördar med ner i gruvan smitts. Det är inte helt lätt att hitta en helg när alla kan, men lyckades i alla fall hitta en helg när merparten kunde.
Jag planerade att vara där ganska mycket tidigare för att hinna byta om och njuta av lugnet, varva ner lite helt enkelt. När jag skriver till en av guiderna, Anna, att jag tänkt komma tidigare så frågar hon om jag ville följa med ner och reka gruvan med bil. OM JAG VILL? Såklart jag ville det. De orden i huvet tillsammans med Rammstein spelandes i bilen var det stört omöjligt att hålla farten. Tackar min farthållare och långsamma bilförare framför mig. Nu blev det tyvärr inte så att jag kunde följa med ner, men hoppas det kan bli en annan gång.
Väl framme vid gruvan är flera av kompisarna redan där. Jag fixar och byter om och börjar på min frukost lite innan jag går fram och hälsar och pratar med de andra. Vid 10.45 tror jag de sista i gänget dyker upp. Vi besöker dam och herrtoan uppe i skogen så vi slipper sådant sen. Jag är ju osäker på vilken väg vi ska ta ner (ja och upp också för den delen). Samling sker sen utanför gruvkontoret och gruvlaven där Anna, en av guiderna, möter upp oss och berättar lite nu om historiken kring gruvan. Anna och Robban är jättekunniga och även duktiga på att berätta saker. Jag märker att alla fängslas av deras historier. Vi får höra allt från anekdoter från Gustav Vasas tid till hur tillmakning skett och vilka event de gärna har på området, ja äntligen fick vi förklaringen till varför det finns ett fängelse och samhälle i USA som heter Dannemora (se filmen "flykten från Dannemora"). Tror att de bjöd på diverse historier och fakta hela lastbilsrampen ner till 230m under jord. Men självklart blir det massa tid för småprat senare.
Det känns lite ovant även denna gång med så modern gruva. Så stora lastbilstunnlar och hela gruvan andas rå industri. Skyltar, dörrar, hållare för brandsläckare, snusdosor m.m. allt får en att känna att det inte alls är längesen stället övergavs från gruvdrift (för jag tror knappast att det är löparna, cyklister eller multisportarna som glömt kvar snusdosor).
Så många kameror har jag nog heller inte varit med om på någon tur, knappt en tur med fotoklubben då flera av oss har minst 2 kameror som vi dokumenterar med. Jag reflekterar också över att vi alla lyckas fastna för exakt samma lämningar och ja nästan vyerna också. Men som vanligt så lurar och lockar mörkret ännu mer. Borta i fjärran ser man något som ser ut som en blandning mellan dressin och vagn. På ett annat ställe står en fin blå dörr halvöppen, HALVÖPPEN, en sån dörr säger ju bara "kom och kika in". Men alla respekterar gruvans regler och var vi får gå och inte gå. Robban och Anna är antingen tankeläsare eller bara vet hur vi tänker "ni får inte klättra över den högen" "hit får ni gå men inte ett steg längre, för där är det inte skrotat". Jag är också imponerad av att Robban senast jag var med ner i gruvan spanat på vad jag fastnat för att fota så de kunnat planera dagens tur så det skulle passa mig/oss på bästa sätt. Jag vet inte om de fattade vad de gett sig in på. Fotografer och nördar är väl de värsta att guida för de är så nyfikna och alltid på jakt efter en bra vinkel. Jag tackar ödmjukast för tålamodet för jag tror turen drog över med ett par timmar mot vad vi kommit överens om från början. Kändes väldigt märkligt att åka förbi Storvreta utan att ha varit hos eller umgåtts med Micke måste jag säga.
Nästa helg kommer även det gå i fotograferingens tecken, men en helt annan typ av fotografering. Porträtt och modell och Öskustträffen 2019. Det ska bli kul och vi får se om jag kommer hem med några bilder jag tagit själv eller fastnat på.
Comments