Ja, även det roliga måste visst ha ett slut. Så även sommarkursen i Digital Fotografi på Göteborgs Universitet denna sommar.
I onsdags bar det av ner till Göteborg för sista omgången denna kurs. Självfallet med värsta tågförseningen under hela kursen. Över 80 min sen anländer jag till slut till Göteborg Central. Med snabba steg stressade till skolan och vårt galleri, bara för att få reda på att det borras där bl.a. jag ska ställas ut. UTSTÄLLNINGSNERVER!!! Ok, men de ska visst bli klara under dagen så jag kan få hänga imorgon i alla fall, det är ju lugnt. Så jag provriggar allt för mitt bildspel uppe i galleriet istället så blir det i praktiskt taget bara att lyfta ner allt imorgon.
Hjälper de andra i klassen så gott jag kan, men känner mig mest i vägen. Vid 15 ger jag upp och går och sätter mig och jobbar med annat istället.
Torsdagen kommer, hela examinationsrundvandringen ska börja kl 12, så jag är på plats vid 10 för att hinna fixa mitt med god marginal OCH äta lunch innan, då examinationen ska pågå 12-15.
När jag kommer till skolan hör jag att det borras, jag kikar ner i källaren och ser att de håller på fortfarande. UTSTÄLLNINGSNERVER BIG TIME!!! Tur att jag inte är lättstressad. Jag pratar med läraren som har hört att de ska vara klara i tid så att vi hinner fixa vårt, men att jag gärna får gå och prata med dem själv. Jag går ner och pratar och de säger "jaja vi lovar att vara klara till 12"...TILL 12!? DÅ BÖRJAR JU SJÄLVA RUNDVANDRINGEN! Jag förklarar för dem att det nog skett ett missförstånd att DE kan vara klara tills dess utan att VI måste vara klara tills dess. De tittar på varandra med en blick jag inte vill se. Men då de är klara i "mitt rum" får jag ett par öronproppar så jag kan börja lyfta ner saker och fixa mitt i alla fall. Då kan i alla fall JAG vara nöjd.
De är såklart färdiga bara en halvtimme efter så vi alla hinner hänga upp vårt i källaren. Så vi är färdiga i god tid till första delen av rundvandringen.
Då ingen känner sig redo att börja så erbjuder jag mig frivilligt, det är ju lika bra att ha det gjort.
Jag visar och pratar om mitt fotoprojekt och alla lyssnar. Jag pratar om tanken med projektet, mina utmaningar och svårigheter jag stött på. De andra frågar, ja allra helst lärarna frågar faktiskt en hel massa och reflekterar över bildstil och motiv och teknik och massa annat. Efter mig är det alla andras tur och jag kan lugnt slappna av och bara lyssna och fråga :).
Fredagen kommer och det är då barnen ska komma ner till mig och hälsa på. Jag cyklar och möter upp dem vid tåget som är 10 min tidigt, vilket aldrig hänt när jag tagit det tåget. Men vi tar våra cyklar och styr mot min skola till att börja med. Jag visar dem Avenyn och var de kan gå och shoppa och äta medan jag är i skolan.
Ett tag efter lunch smiter jag så vi hinner checka in på vandrarhemmet och byta om lite inför vernissagen vi ska ha på kvällen. Självklart bor vi på samma vandrarhem som jag bott hela kursen, men nu har vi ett eget rum med 4 bäddar. Barnen tycker det är riktigt mysigt och jag tycker det är skönt med eget rum vi kan sprida ut oss i som vi vill :).
Efter lite bäddande, duschande och ombyte så cyklar vi ner till skolan igen. Där är nästan hela klassen redan på plats. Vi går runt och småpratar och tittar på allt lite snabbt. Passar på att ta ett glas vin och lite snacks och sen går vi ner i källaren för att titta på min installation. Sen går jag runt med barnen och tittar och berättar om varje projekt. De får gissa namnet på projekten och välja en favorit. Vi pratar om bilderna så de ska förstå tanken bakom, att det här inte är några snabba snapchats eller instagrambilder vi tittar på. De verkar trivas ett bra tag men tröttnar efter ett tag och de får ledigt för att åka och köpa oss ponchos till morgondagen på Liseberg.
Efter vernissagen smiter vi tre ut på stan och hamnar på Pinchos där vi äter och dricker och har det mysigt. En skön lugn avslutning efter allt roligt mingel.
Lördag och sista dagen i Göteborg. Nu är det dax för lite karusellåkande. Jag har bokat expresspass till Helix, Valkyria och Atmosfear. Valkyria bokade jag mest för att jag visste att det var årets nya attraktion, men jag hade egentligen ingen koll på vad det var. Valkyria visade sig vara en skräckattraktion, en berg och dalbana utan dess like. Den högsta, brantaste och bara jaa otäck. Jag grämer mig hela dagen medan vi åker massa annat skojigt. Men jag kan ju inte bara banga...hur farligt kan det vara liksom? Jo så pass att jag tror fan att det svartnade för ögonen efter första backen, den brantaste...men visst var den rolig också. Ytterst tveksamt om jag åker den igen, men säkert gör jag det för att få revansch och visa att den inte biter på mig ;)
När vi spenderat 5 h på Liseberg bär det av hemåt, mot tågstation och genom hela Pride-paraden :).
Med vemod tittar jag en sista gång på klockan utanför centralen och funderar på när jag kommer att se den igen...
Ja vad har jag nu lärt mig? Vad fick jag ut av kursen? Var det värt det? Vad ska jag göra nu?
Ja jag har svar på alla de frågorna... En sak är säker, det är att fotoprojekt är min grej. Att semestra själv såhär som jag gjort, det är nog också min grej.
Ni behöver i alla fall inte vara oroliga att bloggandet kommer ta slut i och med att kursen är över. Utöver fotouppdrag och fotoutflykter så har jag lite andra idéer att blogga om.