Hemkomna efter 5 dagar på öjn. 5 dagar fulla med utflykter och intryck. Vi har under dessa dagar besökt de flesta såna där "måste"-ställen men även några andra har vi hunnit med. Vi har hunnit njuta av ett par stilla solnedgångar och faktiskt en månuppgång på samma gång, det var en härlig upplevelse. Men vi delar upp turen i olika delar.
Lummelunda
Ja som den "misscave" jag ändå är så kändes ju Lummelundagrottan som ett måste för vår semester. Barnen gick snällt med på att åka dit, utan minsta protest, tror t.o.m. att Miranda såg fram emot turen. Jag förstod ju att vi skulle vara allt annat än själva på området men bokade biljetter online och vi alla förberedde oss mentalt på en "Astrid Lindgrens värld-mitt-i-juli"-hysteri. Det var nog bra att ha den nivån av förväntning för då kändes det ändå folkglest när vi kom dit. Men förväntningarna i övrigt var nog lite för höga. Jag insåg att jag blivit alltför bortskämd med dessa engagerade sociala guider i gruvorna. Här var det allt annat än tydligt med tider och turer. Trots att jag frågade "är det här 14.05-turen" och guiden svarade "nä det här är 14.00-turen" och vi väntade och väntade till det kom en guide och han ropade upp "14.15-turen" och vi 3 plus två damer jag pratat en del med blev smått förvirrade "men de sa ju..." ja efter lite knorrande fick vi följa med.
Guiden över lag var allt annat än social och ödmjuk, det gick faktiskt knappt att prata med honom även fast han stod och väntade på folk. Antar att de var stressade och kanske gjorde det här mer för pengarna än själva intresset för grottan. Kanske det varit annat om vi fått plats på "äventyrsturen". Turen i sig gick genom en sprängd ort på ca 60 meter och sen kom vi in i själva grottsystemet, samma var det på vägen ut, också en sprängd del, allt för att göra det bekvämt för besökare och göra så lite åverkan på grottan i sig. Men visst, för barnfamiljen var den lagom lång och lagom spännande. Vi tog såklart och kollade in den riktiga entrén in i grottsystemet.
Tingstäde fästning
Här har vi ännu ett ställe i Sverige som man mer än gärna betalar inträde till. Ett historiskt spännande ställe där de samlat och ställt iordning saker så man ska få en känsla för hur det var att vara stationerad här en gång i tiden. Vi gick aldrig guidade turen här utan strosade omkring på egen hand och tittade och läste på om hur maten lagrades, hur de skötte radiokontakt och annat intressant. Väl värt 60:-/vuxen.
Kalkstensindustri
En av de finare dagarna tog vi en turné runt för att reka kalkstensindustrin, eller i alla fall den forna. Vi hann med Smöjen med både stora brottet och de två små som kallas för "blå lagunerna". Tyvärr var temperaturen i luften lite för kall och blåsig för att i alla fall jag skulle känna mig det minsta badsugen. Men stora brottet fick ett besök till sista kvällen när vi tröttnat på barnfamiljer, sandstränder, algblomning och illaluktande strandkant. Smöjen blev en helt klar favorit. Furillen gick inte av för hackor. Det kan varit så att jag höll på att flyga med bilen över en av de småbroar som tar en över till ön när jag fick syn på hela området med den övergivna kran "kolla tjejer" *bonk* "mamma hur kööör du". Det är inte ofta man svär över gassande solsken och klarblå himmel, men när man ska fota gammal nedlagd industri gör sig allt så mycket bättre med lite mulet och mer dramatiskt väder. Men självklart kommer det några bilder härifrån.
Raukfält
Vi hann besöka 3 st raukfält. Holmhällar, Hogburgen och Langhammars (på Fårö). Där jag tror att vi alla 3 var överens om att Hogburg kvällstid var allra vackrast. Kvällstid för då fick hela området en helt magisk färg i solnedgången, både gyllene och blå timmen. Det var även här vi fick uppleva hur månen kom upp ur vattnet på andra sidan av Gotlands allra sydligaste udde. En lugn och vacker plats full med rabbisar, eller vildkaniner som vi på fastlandet säger. Åk hit och upplev både solnedgång och månuppgång. Inte så mycket folk (vi var själva sånär som på en familj till som åkte hem när solen nästan var nere). Medan jag fotade fyren nattetid sprang Mirran och Jasmine runt och spanade dessa söta rabbisar med pannlampa.
Kutens bensin
Är man ändå på Gotland och Fårö och gillar god mat och dessutom skrot och rost. Då är ett besök på Kutens bensin ett måste. Ett ställe som faktiskt fattat att matiga pannkakor och fyllning det serverar man med galette och de sötare fyllningarna det har man till crepe. Tror det är första gången sen jag var i Bretagne som jag sett detta. Dessutom fanns det äkta fransk cider att köpa och dricka till. Men då vi körde alkholfritt fick det bli en inhemsk äppelmust som smakade mumma det också. Gick loss med kameran när vi ätit, såklart.
Så, efter nästan 46 år tog jag mig hit och om jag ska vara helt ärlig så ska det nog något väldigt speciellt för att jag ska överge norra delarna av Norden till förmån för Gotland igen. Hela mitt jag saknar fjäll, vidder och vattenfall. Tystheten och den höga friska luften. Gud vad jag längtar upp till Norge eller våra egna fjäll nu. Missförstå mig rätt, Gotland är jättevackert, det föll inte bara mig i smaken, jag är verkligen en "fjällen-tjej".
Klart de hade sina guldkorn med raukarna, vita stränder (både stenar och sand). Smöjen åkte vi faktiskt t.o.m. tillbaka till för det stället älskade vi att bada vid och skulle kunna vara en anledning till återbesök liksom en längre tur med en mer ödmjuk guide in i Lummelundagrottan. Tanken från början var att vi skulle haft med cyklarna, men cykelhållaren kändes inte helt stabil för våra tre cyklar (trots att den är tänkt för det) och det var knappt vi fick dit cyklarna (blev en rejäl brottningsmatch). Men, vi saknade verkligen inte cyklarna på ön.
Kommentare