Det är tillfälligheterna som skapar möjligheter. Tänk på den en stund. Tänk på de tillfälligheter som skapat just stora möjligheter för just dig. Tänk en stund på hur möjligheter över lag har uppstått för just dig. I mitt fall handlar det just om små tillfälligheter, små tillfälligheter som skapat ibland stora och bestående möjligheter och personlig framgång. Det ska bli intressant att se vad förra helgens tillfällighet skapar för möjligheter...
Efter flera dagars mer eller mindre sängliggande, framför allt att vara "skärmlös" då att sitta vid dator och mobil gav mig väldigt huvudvärk och yrsel med illamående så var jag orolig att jag ens skulle kunna vara med och guida med både Marcin och Daniel (Karlsson) när Daniels jobb skulle komma på besök och gå den sk Deluxeturen. Men, fredag morgon vaknar jag så pass pigg att jag kan jobba och orkar jag jobba orkar jag ju att guida (med lite support av en Nocco).
Guidningen gick bra, 21 glada gäster. Jag fick en grupp på 7 st att guida ner till 80m via Via Ferratan. Sen middag från Sahlin Struts och sen vidare och åka zipline, titta på scen och logen och till slut vandra sakta upp via dagbrottet upp ur gruvan.
När alla gäster åkt så gick vi ner i gruvan igen, men denna gång med övernattningsprylar - sovsäck, liggunderlag och lite frukost. Ja och så kameran så klart. Skolan, eller bystugan som den numer kallas var fullbokad så vi bestämde oss för att övernatta nere i gruvlogen istället. Så mycket lugnare och mysigare.
Efter en något varm, men mörk och tyst och god natt sömn äter vi frukost och beger oss mot dykbryggan för att hälsa på allt folk där. Bl.a. ett team från National Geographic är där tillsammans med Micke Tilja och dyker. Micke var det nog nästan 100 år sen jag såg senast så honom vill jag passa att hälsa på såklart. På vägen möter vi en tjej, med handduksturban och muggar i varje hand och en mobil och hon frågar efter "the conferance room". Som tur var kände i alla fall Marcin igen henne och självklart visade vi vägen till stora värmerummet, vi skulle ju ändå dit själva för att lägga av lite prylar.
Vi tar en kort tur till "första vagnen" innan vi äter lunch med teamet och småpratar lite innan Marcin måste åka upp till ytan för att ta hand om den guidade Äventyrstur han ska hålla. Under lunchen har vi hunnit smida lite planer med National Geographic-teamet och jag ska få vara med och assistera med ljus och agera modell på ziplinen. Vi får väl se längre fram vad det kan ha blivit av de bilder jag var med.
Min plan från början hade varit att fota av indysalen och nya scenen nu när den är klar och dessutom städad, resten av gänget behöver förbereda fotograferingen genom att ta dit alla dykprylar och dessutom byta om, det ger mig en massa tid att fota ju. Med raska steg går jag bort mot indy, men, så blir det kolsvart. Verkligen kolsvart i gruvan. Tankarna for genom huvet "vad sa de nu om när all belysning släcks i gruvan" och kom fram till att nä det här måste vara nåt annat. När jag kommer tillbaka till trappan och hissen kommunicerar Micke med Marcin på ytan och konstaterar att det är strömavbrott. Nästa tanke som for genom huvet "fan, sist det var strömavbrott sa Marcin att det varade flera timmar". Sen började huvet göra upp en massa konstiga reserplansidéer, men ingen kändes som den dög. Fototeamet hade såklart fallit för det fina upplysta vattnet. Så jkla typiskt att det skulle hända just idag, av alla dagar. Teamet gör sig i alla fall klara medan jag vaktar kommradion och eventuella besked från Marcin.
Efter något som kändes en hel evighet tänds allt igen. *puh* ordningen är återställd. Selen är dessutom på väg ner för zipline-fotograferingen. Det kanske blir nåt av alla idéer.
Ivana och Janez testar ljussättning och jag hjälper till. Plötsligt märker vi att det blir mörkare i salen och det är lamporna som har slocknat. Hmm jag hade ju tryckt på knappen för att ställa in maxtid för dagen. Men, medan de går bort och fixar annat går jag och tänder (ni som vet var lampknapparna sitter vet också att det är en bit att gå från upplyst vatten i indy) och går tillbaka. Svart, mörkt som i en gruva är vattnet när jag kommer tillbaka. Mer felsökning i huvet. Jag går tillbaka och trycker på reset och sen tänder lampor och går tillbaka och vattnet är åter igen...upplyst.
Teamet är långt ifrån klara, så jag passar på att fota av indy under tiden. Jag vet ju varifrån jag vill fota och med detta ljus blir det enklare att se i kameran även när jag fotar med mitt tilt-shift. Jag knallar runt för mig själv en stund innan jag hör att dykarna är på väg ner i vattnet. Då går jag också bort till de andra. Agerar ljussättare och till slut även modell på ziplinen.
Det utbyts insta-konton och annat så vi kan hålla kontakten och ses igen för nya samarbeten där jag kommer få göra annat än bara vara ljusslav innan jag och Marcin ger oss av hemåt. Men, precis som bilderna togs så vet man aldrig när eller hur det blir. Jag är nöjd med dagen och jättekul att få följa så duktiga fotografer en halvdag på detta vis. Det är alltid kul att se att vi jobbar ganska lika ändå.
Nu ser jag fram emot två större event i gruvan - ett stort företagsevent med 150 gäster och Moneybrother och helgen efter stora invigningen med Loreen och Trix mfl på scenen. Efter det tar vi en helg i radioskugga, jag och Marcin.