Vet du, jag har faktiskt varit på safari, gruvsafari, i Värmland. Inte nog med det så såg vi den ack så sällsynta Gruvnörden stryka omkring. Dessvärre hann vi aldrig få med honom på bild trots telezoom. Det är inte ofta du skymtar en sådan ute i dagsljus. Men bättre lycka nästa gång.
Jag fick en inbjudan av ingen mindre än herr gruvnörd himself Jan Kruse, i somras och den helg vi båda kunde var nu 21-22 september. Vi hade laddat för detta i flera dagar i en gruppchatt som jag tror måste slagit rekord i antal meddelande/timme så det kändes som vi redan kände varandra när vi väl sågs där vid Nordmarksbergs museum lördag morgon. Jan hade förberett med schema för dagen och vi började med att besöka museet han varit med och byggt upp och stod och bläddrade i de böcker skrivit. Jag har träffat många personer som är som en uppslagsbok, men jag tror denna människa tar rekord. Såna detaljer och alla dessa årtal. Trots att jag och Malin skrattade och flamsade som vanligt och även fast jag fotade mest hela tiden lyssnade jag ändå intresserat på allt han hade att säga. Sen funkar ju inte lagringsutrymmet lika hos mig så jag tror tyvärr 30% ändå har fastnat. En av böckerna fick följa med hem, dessutom signerad.
Det var historier om en farbror som vid Gubbortslavens schakt helt sonika lagt sin käpp och hatt vid sidan och sen bara hoppat. Det som blev kvar av honom efter ett fall på över 300 meter, ja det fick plats i en dynamitlåda. Ett tag senare hade de hittat hans löständer i bergväggen i schaktet. Ja och sen har vi han som stod och rensade hundbanan när en fulllastad hund (vagn) kom farande.
Men vi hann med mer än bara tragiska historier under dagen. Vi hann med att besöka Värlmands djupaste schakt på 500m, ja det kanske inte kändes som ett rekord när vi stod där mitt ute i skogen. Men, vi visste och nu kan vi dessutom säga det. Det blev en hel massa klättra, krypa, kräla och gå. Såklart en massa skratt och tokiga uttryck. Det är härligt att umgås med människor med samma sjuka humor och fantasi som en annan. Att någon stannar upp i tal och det han gör för att bara utbrista "ååh fatthake" då vet du att du är bland sköna nördar. Att samma person flera timmar senare gick och funderade på om man kunde göra gruvrelaterade sexleksaker lockar ju ändå till en del skratt.
Mitt i allt hann vi med en lunch på Big Moose som bjöd på en "kass buffé", ja i alla fall kallt och äckligt kaffe men riktigt god efterrätt. Vi satt och pratade om dansband och vissa som i stort sett stalkar de artisterna. Vi var alla överens om att DE inte hade alla hemma, ja för det kan man ju inte ha. Micke säger lugnt "men det har man när man springer runt i skogen och letar gruvhål en hel dag". Hm, han har en poäng där. Vi bytte snabbt samtalsämne.
Dagen avslutades vid Högbergsfältet där vi besökte bl.a. Tilas Stoll, en plats jag velat besöka i många år. När vi åkte dit insåg jag att jag haft en kund som har sitt kontor bara 5 minuters bilväg därifrån, men på den tiden var jag väl inte så insatt i alla dessa gruvområden än. Hela området var otroligt vackert och jag kommer definitivt åka tillbaka och bara ströva runt och undersöka några av gruvhålen lite närmare. Det blev kanske en del klättra över, under och vissa försökte t.o.m. att klättra mellan staket, men lite sämre lycka, du kan säga att det blev en liten senväg med en del pustande och stånkande på vägen.
Minns du när du var i den allra flamsigaste tonåren och du kunde prata om hur det skulle bli att bli vuxen och vad du skulle prata och skratt åt då. Ja, har jag en tonåring som läser detta så tror jag att jag kan prata för många när jag säger att humorn är exakt densamma, jag flamsar fortfarande lika mycket och samtalen ja de är väl lite annorlunda, men inte långt ifrån där heller. Så nu undrar jag hur jag och alla vänner kommer bli på hemmet. Hur tror du att du kommer att bli? Jag tror jag kommer bli dement och springa ut i skogen med något jag tror är en hjälm och kamera.