När jag började hänga i Tuna Hästberg, för en sådär 10 år sen, då fanns inte ens trappräcke eller belysning i trappan ner. Det fanns inga toaletter eller några fler värmerum än det som ses som "dykarnas värmerum", det fanns någon form av början till dagens Äventyrstur och linbanan till den var av rep, inte vajer. Att idag då inviga nya scenen och allt runt omkring den efter över 1,5 års projektarbete, främst utfört av tre tappra själar, ja det känns stort för många av oss.
Min och Marcins arbetsdag började redan vid 9.30 då vi åkte till Borlänge och Sahlins struts för att hämta cateringmat till oss som jobbar under dagen, alla artister och till vip-gästerna. Väl tillbaka vid gruvan är det såklart full fart. Utöver all mat vi kommit med ska artisternas instrument och annat ner i gruvan. Jag behöver tillbaka till min bil för att hämta och fixa med mina kameraprylar som jag ska ha när jag ska fota idag. Det och sen måste jag fixa iordning tavlorna som de tre tappra själarna ska få när de blir avtackade på scenen under invigningen.
Jag tar mig till slut ner i gruvan med mina prylar och passar på att lägga av allt på min lilla fotohylla uppe till höger vid scenen. Där kommer de inte bort då de inte är någon annan förutom jag som brukar vara där. Tavlorna gömmer jag där också.
Marcin hugger snart tag i mig, jag ska gå upp i logen med något vi tror är Loreens smink och smyckeväska och en jacka som någon i dansgruppen glömt nere på plattformen. Jag vet inte om det är för att jag är tjej som jag fick uppdraget eller om han helt enkelt ville låta mig mingla runt lite däruppe. Det visar sig i alla fall att det inte är hennes väska, den ser helt annorlunda ut. Men däremot pratar vi en lång stund om gruvan, logen och när jag berättar om hur vi firat nyår i just detta rum blir hon helt såld och vill ha en inbjudan hon med till nästa nyår. Hon lyssnar även nyfiket på hur jag berättar om våra gamla gruvor och mitt uttryck "minefullness" och även lite om hon har några önskemål hur hon vill bli fotograferad, eller inte fotograferad. Men nu tillbaka till letandet av väskan. Till slut tror jag vi är 4-5 i personalen som springer runt och finkammar området från trappan, alla värmerum och hela området kring scenen och i logen. Marcin går upp två gånger och finkammar genom hennes bil utan någon lycka. Sista turen upp då hittar han den till slut och lyckan är stor när jag får äran att leverera den till henne, lagom till genrepet. Loreen är ingen tjej som iaf då brydde sig så mycket om det här med avhållsamhet iom Covid-19, utan jag har redan fått en kram av henne.
Soundcheck och genrep slutar vid 17.30 och strax efter 18 kommer VIP-gästerna ner. Jag och Marcin får uppdraget att duka och fixa inför gästerna och passar på att stanna kvar och skåla och mingla med dem. Syrran med hennes man dyker upp, men det tar några sekunder innan jag känner igen henne med mössa och hjälm. Även några andra välbekanta ansikten dyker upp.
Vi tar oss bort mot scenen och intar alla våra platser. Jag klättrar till slut upp på min hylla, jag har ju haft tillgång till hela plattformen själv, samt kunnat röra mig likt en ninja på scenen under genrep och soundcheck så nu passar vinkeln från fotohyllan fint.
Föreställningen är jättefin. Något spretig, likt en skolavslutning, men alla nummer var och en för sig är fina. En stor eloge till danstjejerna som fick sitta barbent på knä på scenen en hel akt från en Midsommarnattsdröm, fy tusan vad de måste ha frusit. Loreen briljerar såklart med sin otroliga röst och duktiga keybordspelare. Gycklarna Trix har coola nummer där jag fastnade mest för numret med de gigantiska vingarna. Ljud och ljus satt som det skulle och inget annat strulade heller. Helt underbart.
Efter föreställningen hänger en del kvar en stund. Jag är såklart helt slut efter närmare 5-6h fotograferande + allt letande och annat fix däremellan. Jag hjälper till att packa på lite på en vagn men sen ger jag mig av då så många andra guider var där och kunde hjälpa till. Fokus låg på att få upp artisternas prylar igen då de ville åka hem, de var säkert helt slut de med. Jag åker ner till skolan och fixar lite inför natten men åker sen tillbaka för att hjälpa till med diverse prylar på ytan och vänta in Marcin. När han dyker upp säger vi hej då till alla och Loreen som äntligen kommit upp (vi var tvungna att avvakta några envisa fans på ytan innan hon fick gå upp) och satt i bilen hoppar verkligen ut och vill ge oss varsin kram och tack för dagen. Den värmde kan jag säga. Bara att hon uppmärksammade att vi skulle åka hem där hon satt i bilen.
Det jag kan sakna med dagen var någon form av inskålning för oss i personalen som slitit hela dagen. När allt väl var fixat var ju merparten av alla på ytan och på tok för trötta att gå ner igen för en skål, eller förmodligen för trötta för en skål i huvud taget. Men jag tror vi alla är nöjda med vår insats under dagen. Nu är det bara att invänta förfrågningar från alla stora artister som vill ha en annorlunda scen att spela på. Ja framför allt väntar vi såklart på Rammstein.