Ja så var ännu en helg till ända och den har varit fylld av aktiviteter. Jag som knappt fotat senaste tiden var ut igår, lördag, och fotograferade lite övergivet, men ovan jord. Idag, söndag, har jag varit med och utforskat lite gruvor, men då fick kameran stanna kvar i bilen.
Vad packar man då när man ska iväg på en sån här tur? Ja igår lyxade jag till med dessa 3 objektiv:
16-28mm
50mm
Tilt-shift
Utöver det fick ett extra batteri och två minneskort haka på. Åker man drygt 2,5h enkel väg för att fotografera vill man ju att allt ska funka.
Sen blir det oömma kläder, även fast det inte är gruva är det ofta smutsigt och det är inte helt ovanligt att man river sönder kläderna på vassa lämningar.
Lite te-vatten, mellis och Cola och vanligt vatten.
Ja 2 pannlampor förstås, det är ju inte ljust många minuter om dagarna numer och är man sen i en övergiven byggnad där strömmen stängts av för flera årtionden sen, ja då behövs lampa.
Stativ, man får inte glömma stativet, då är hela dagen körd ju.
Jag laddade med kaffe och en spellista med bara hårdrock att spela i bilen, den räckte nästan hela vägen upp och tiden gick fort, jag hade mycket att fundera på och det var skönt att sitta i bilen själv med sina tankar i flera timmar. Ju närmare fabriken jag kom, desto halare och snöigare blev det, men också mysigare. Jag gillar ju snö.
Väl på plats möter jag upp Malin och vi fixar och jag byter om till andra kläder. Sen var det bara att leta upp lämpligt hål i staketet...
Miljön bjöd på en massa coola maskiner, tankar, vreden, rör att fota men dagens höjdpunkt var ändå: lilla räven som tryckte i ett hörn i en av husets källare, Dr Snuggles kvarglömda rymdraket "sprutt i bang bang" och spiraltrappan.
Alltså gamla spiraltrappor...det är ju fan fotoporr. Jag och Malin stod där i mörkret och fotade den där spiraltrappan och det var många "ååå fy fan vad snyggt" och liknande uttryck. Det blev mycket springa runt med lampor och lysa och fixa det perfekta ljuset. Efter turen stod vi vid bilarna och pratade och jag skulle bjuda på fika. Lussebulle och pulverkaffe. Men i mörkret kan det hända att jag var lite väl snål med kaffepulvret i hennes mugg medan min fick ett överflöd...jag får hemläxa på den fikan tror jag.
En skön dag som var som balsam för min trötta själ, den fick en massa energi av allt prat, alla skratt och bara det att komma ut och fota ihop sådär gör att man fokuserar på nåt annat än ens funderingar.
Ja söndagen gick också i "övergivet" tema. Gruvutforskning med gummibåt i en gammal nedlagd gruva. Blir man medbjuden på nåt sånt, då tackar man inte nej, det är sen gammalt ;). Kl 13 skulle vi ses och jag var bara så nära att fastna hemma i mina grubblerier men Anna tjatade iväg mig och sa att grubbla kunde jag göra på kvällen istället. Det tackar jag henne för nu, för nu är humöret på topp igen.
Trots att det inte blev någon gruvpaddling då jag klantade mig och hade sönder Annas fina gamla Challanger...:-/ och klantar man sig då får man vara på land. Anna och Johan erbjöd såklart sina andra gummibåtar men jag kände att det får räcka med att ha sönder en och jag hade redan blivit lite blöt. Ska jag vara ärlig var det rätt avkopplande och sitta och titta och lyssna på dem när de paddlade runt.
Vi passade sen på att besöka en torrlagd ort i samma gruvområde, där har jag ju varit förr, för några år sen, då med Antonio. Då kameran fått stanna i bilen hela turen blev det bara mobilfoton under dagen. Inne i den orten kom vi på (jag och Anna, att vi skulle ta ett sånt foto ni vet med nymanikerade naglar och nagellacksflaska, men det blev en gruvtappning istället, den ser ni ovan. Tack Anna och Johan för bilderna och gruppbilden.
Innan hemfärd stannade vi till och irrade runt i skogen efter en utlovad, stoll...ja den där stollen, den gick då inte att hitta en mörk decembereftermiddag.
Väl hemma hade grubblerierna försvunnit...humöret var bra igen.
Tack snälla ni alla vänner, vad skulle jag göra utan er. Jag har sagt det förr och säger det igen. Ingen nämnd, ingen glömd men ni är helt underbara. Som jag brukar säga "man ska vara rädd om sina vänner, för inte nog med att man noga valt dem själv, de har ju faktiskt valt mig också".