I grund och botten tycker jag om traditioner och att föra dem vidare. Men vissa saker med traditioner tycker jag inte om alls och då måste det väl vara ok att göra om dem så de blir bättre? T.ex. så tycker inte jag om att det ska sitta ner och äta och dricka en massa vid många av våra högtider. Men jag tycker om maten i de flesta fall. Vem älskar inte jordgubbstårta t.ex? Och sill måste det ju vara *lite ironi*. Jag har helt enkelt gjort så att jag flyttat ut traditionerna från ”hemmet” ut i naturen och plockat med mig det som kännetecknar just den högtiden. Julafton har hittills varit den tradition som jag firat mer traditionsenligt.
För mig har just midsommarhelgen gått i gruvans tecken och likatänkande vänner där vi packat ner typisk midsommarmat i matsäcken och ätit i någon form av gruvmiljö. Förra året tog jag med barnen på en vandring och packade även då ner typisk midsommarmat och så åt vi den i skogen.
Därför kändes det givet att fira dem med nära gruvvänner och övernatta vid en gruva i år. Ja, nu när vår ursprungsplan gick i stöpet i och med Covid-19.
Förberedelser
Vi träffas vid vanliga platsen vid gruvan och hälsar och packar iordning allt för nedfärd. Planen är att hissa ner allt i gruvan med rep och sen gå ner själva. Jag ska vara den som går ner och tar emot allt. Bara ett litet problem. Ingen av oss hade med rep. Marcin har alltid en lösning på allt så han plockar fram en spole med dyklina. Nog tittar vi lite skeptiskt på dyklinan men den är ju stark och så tungt var det ju inte, det vi skulle fira ner.
Medan resten av gänget dividerar hur de ska fira ner utan att få ont i händerna av dyklinan när de firar ner prylarna så smiter jag ner med kanske lite för mycket packning. Det är rätt meckigt att klättra nedåt med ryggsäck OCH en kameraväska hängandes + min gruvjacka som det var på tok för varmt att ha på sig här. Men ner kommer man ju alltid.
Väl på plats hakar jag först av säcken med ved, tar emot Emelies fina gaskök och flyttar mig in i gruvan innan jag säger att de kan fira ner nästa pryl. Ja eller släppa ner kanske är en bättre beskrivning när min och Marcins kylväskor kommer flygande från 20 meter. Faan - tänker jag, där rök ölen och all mat. Bestört inombords går jag fram och kontrollerar hur illa det gått medan de där uppe är mer intresserade av hur det är med mig, men det vet jag ju inte än…inte förrän jag sett hur det gått med maten.
Ja, ni kan ju se själva. Men 4 av 6 st öl höll och bara ena sillburken gick sönder. Kylväskorna är numer kasserade båda två. Öl i en gruva tänker ni? Ja vi dricker ju inte öl nere i gruvan utan ett par öl till grillningen var det tänkt innan vi går upp framåt sen kväll. Jag har inget emot att dricka alkohol heller utan snarare mängden som vissa intar vid högtider.
Ja linan hade helt enkelt gått av mot bergväggen, den höll för tyngden men det hade blivit rejält repskav, eller rättare sagt LINSKAV. Resten av gänget fick helt enkelt bära ner resten av packningen.
Vi tar en snabb paus och sitter och pratar innan vi går mot öppningen av gruvan. Idag går hela vägen till ishålet och genom det, det har blivit rejält stort nu och blött. Men vi hittar en teknik som ändå funkar. In och genom och ut på andra sidan. Det är första gången Marcin är på den sidan ishålet så det ska bli jättekul att se vad han tycker.
Gruva
Vi drar iväg. Eller nä, Marcin drar iväg och jag försöker hänga på. Fort förbi sjön, fort förbi ispelaren och raka vägen upp till kläderna, som om han varit där tidigare och visste att det var en av målen med dagen. Vi missade helt dansen kring ispelaren (planen var att dansa små grodorna) och fokuserar på eget fotograferande och lekande med videolamporna han har med. Men de bilderna får ni vänta med att se, håll utkik på Instagram och Facebook.
Mygg och shots
Efter ett tag så återsamlas vi och är överens om att gå upp till ytan igen för att grilla och bara umgås. Det blev en alldeles lagom kort gruvtur på säkert 3h.
Vi gör brasa, grillar, dricker några öl. Marcin har köpt med Ginger beer och det är första gången jag dricker såna med alkohol…mmm så gott. Precis lagom sött. Jag lägger beslag på båda de vi har med oss så får han dricka vanlig öl.
Till slut tar vi och går upp för att kunna slå upp tält m.m. medan vi är någorlunda pigga och sen är planen att göra upp ny brasa och sitta uppe på ytan och prata. Det vi glömt i planeringen är de där andra små djuren som trivs i Dalarna kring midsommar…. Herre jvlar vad mygg och knott. Vi försöker göra en brasa för att få bort dem, men den hjälper ju bara när det blåser åt det håll man sitter. Vi försöker med mygga och det hjälper något men inte helt. Vid halv tolv ger vi alla upp efter några goda godis-shots och en promenad för att kolla in området.
Tack och lov har inte myggen kommit in i tältet, framför allt inte innertältet. Hade det inte varit för blåsten hade jag som vanligt sovit som ett barn. Fåglar och tuppar stör mig inte alls, inte heller ljuset då jag har en inbyggd rullgardin i mitt hår.
Såhär vill jag i alla fall fira mina högtider. Ute i naturen med likasinnade vänner. Barnen hade såklart fått frågan om de ville följa med men det lockade inte någon av dem (+ att lilltjejen hade planer redan). Tack dessutom för "lån" av bilder Marcin, Micke och Malin.