Ni fotografer med barn eller ni barn till fotografer känner säkert igen det här. Man har en idé som fotograf som man vill prova, man har läst eller sett något eller bara har sånt sug på att använda kameran. Vilka blir som oftast drabbade? Precis, närmast sörjande.
Jag är ju väldigt inne på det här med att filma. Har läst och följt en del bloggar och vloggar. Nu vill jag ju ut och skapa själv. Min idé var att få med såpbubblor på film. Såpbubblor gör sig ju väldigt bra på foto, så då måste de ju böra sig bra på film också tänkte jag.
Förra helgen när vi gjorde ett försök blåste det på tok för mycket och vi kom inte till det ställe jag egentligen ville så visst filmade jag men det kanske inte blev nåt jag direkt blev sugen på att klippa ihop just då.
I torsdags var vi lediga och jag föreslog cykeltur då istället till Rosenforsparken, med såpbubblor.
Barnen är nog rätt trötta på mitt filmande och fotande, det märks. Men ofta uppskattar de det färdiga resultatet. Här har vi ett sånt exempel där de i efterhand förstod och uppskattade den där tröttsamma enerverande Canon 6D upp i fejset i tid och otid.
Deras mamma "stå still och se ut över vattnet" eller andra direktiv för att det ska bli nåt snyggt filmat. "Vänta, gör det där igen så jag kan filma"...ja ni fattar. Jag förstår att de blir less.
Med lite muta om glass och kvällsmys så fick jag dem i alla fall med på min idé och Miranda utbrister när hon får se den färdiga filmen "åå vad bra det blev mamma"...