Känner att jag vill gå emot mångas åsikt i att sociala medier ska vara så himla dåligt för mänskligheten. Att många tror att det här med att sitta med nästan djupt nerborrad i mobilen är ett nytt fenomen. Skulle vilja säga att visst har mobilen tagit över mycket och är inte bra i för stor dos, men så är det ju med allt. När jag var liten tjatades det om att man låg inomhus och läste serietidningar (eller bara läste) och att tv var jätteskadligt för ögonen i för stor dos.
Sociala medier för mig har tillfört mycket, bara orken och tiden att kunna hålla kontakt med alla likasinnade människor som inte alla gånger bor direkt nästgårds. Inte nog med att det hjälper mig att hålla kontakten med folk, det har tillfört massa nya vänskaper som jag är så tacksam över. Sällskapet jag var till Säter med i söndags är ett sådant exempel. Efter en del chattande om gruvor och SRT bestämde vi först att vi skulle ut och åka skridskor men vädret ute ville annat, det var tö i flera dagar och sen frös det på. Så när Herbert kollat isarna och kommit fram till att de nog inte var så åkbara kom jag istället med förslaget att vi kunde ut och köra lite UE (utforska övergivna platser) ihop istället. Jag kom på ett bra ställe där det vi kunde mötas halvvägs och som inte var alltför krångligt ställe heller. Alla måste ju hinna besöka Säters Fasta Paviljong innan den rivs eller bara rasar av sig själv.
Sagt och gjort, vi ses på plats och jag förklarar igen vad som gäller och visa skylten på högra gaveln så han är medveten om riskerna :).
Väl över muren och inne ser jag att stället är ännu mer sönderslaget sen jag var här för 1,5 år sen (men störst skillnad är nog ändå inne på kvinnostormen som var helt o fullt av prylar när jag var där första gången).
Herbert börjar genast att fota överallt och det är lätt att höra att han är nöjd över att vara där. Själv rekar jag lite först och fotar mot slutet av turen istället. Jag ser i alla fall en massa nya detaljer jag inte sett förut här och det är ju det som är roligt med alla dessa platser, att man kan se nya saker nästan varje gång man kommer tillbaka.
Medan vi fotar och går runt pratar vi om gemensamma vänner och gemensamma intressen och livet generellt.
När vi är klara med Fasta paviljongen ger vi oss av till kvinnostormen. Badrummet är lika tillbommat som sist tyvärr och en massa fönsterrutor är sönderslagna (även takfönstren högst upp). Medicinskåpen jag inte hittade när jag var här med Malin och Kim hittar jag och vi fotar lite, men bara med mobilerna, kul minne.
När vi går därinne ser och hör vi att det kommer folk, men de märker inte oss så de skriker högt och springer ut igen som en avlöning. Till slut vågar de sig in igen och vi pratar lite med dem. De tyckte tydligen att jag såg skum ut med min mössa (som såg ut som en neddragen huva) där jag kom ut ur mörkret och det hade typ skrämt skiten ur dem.
Efter den traditionsenliga turen bort till kyrkogården är det dax för mat. Den fixar Herbert så smidigt i ordning vid ett vindskydd borta vid campingen (kan varmt rekommenderas, inte finaste stället men helt ok om man vill äta på ett lugnare ställe än på området). Imponeras av hur snabbt han slänger ihop en brasa och lagar en jättegod maträtt på hans lilla muurikka. Han bjuder på några shotar innan maten och en sån rawfood-chokladboll. Ja shottarna var ju av nån citrusfrukt, ingefära och grönkål. Konstigt att något så nyttigt samtidigt kan var så gott.
När vi ätit och brasan brunnit ut är det dax att skiljas åt. Men jag tror det kommer bli fler turer när det nu går att få till med barn och andra aktiviteter. Kul att hitta likasinnade med så många likadana intressen och syn på livet, såna vänner får ta vara på.
Till sist, tack för bidrag med bloggbilder Herbert :).
Comments