Planerar ni saker ibland utan att egentligen använda ert sunda förnuft? Nåt som låter så bra först i teorin, men sen när det ska praktiseras känns det bara galet och smått hysteriskt? Välkommen till klubben, min klubb. Såhär lyckas jag göra, helta tiden. Och, det var precis såhär den här Norgeresan kom till och kändes när vi började ge oss av i söndags.
Över 12h körning, med bara mig som chaufför och sen i Norge...
Vi hade bestämt oss för att bunkra mat för att slippa Norge-priserna och det resulterade i två överfulla kundvagnar (eller såna korgar på hjul) och bagageutrymmet blev lika fullt det, men allt fick plats där back i alla fall.
Där i Töcksfors med 5h i bilen och jag var så trött och det var bara så varmt utanför bilen. Då var jag nära att vända, men det är tur att man är envis. En kopp kaffe och energidryck så höll jag ut till vi kom in i Norge, väl i där så kändes allt så nytt, vackert och spännande att jag fick energi av bara allt det. Efter totalt 9-10 h resdag och ingen fin rastplats så valde jag till slut min reservplan, en liten camping i Notodden där vi samtidigt kunde passa på att diska och fylla på vatten.
Campingen var liten men kanske inte det mysigaste, men vi fick en riktigt god natts sömn. Tidig morgon, enkel god frukost och sen vidare mot Forsund. Vårt första stopp blev redan efter 5-10 min vid byns fina stavkyrka.
Sen blev det skygglappar på, hur mycket det än ryckte i fotonerven så stannade vi bara av andra skäl än just fotograferande (en fotopaus gjorde vi). Så ytterligare 8-9 h resa så var vi äntligen framme i Forsund.
Ja efter 2 hela dagar tätt i en bil och en natt tätt i ett tält behöver jag väl knappt tillägga att det uppstod lite irritation i sällskapet när vi slappnade av när vi insåg att vi var framme...
Måndag och vandring. Ett av huvudsyftet med resan var att se Predikstolen, en sak som stod på min "att se innan jag dör", tjejerna tyckte stället såg häftigt ut också. Vår hyresvärd här i Forsund var en käck norska som tipsade om att åka tidigt, ja egentligen så tidigt som möjligt men att kl 8-9 skulle räcka med att undvika värsta trängseln på turen. Så vi var på plats och började vår vandring 8.20.
Man ska inte underskatta turen till Predikstolen, den må vara bara 8 km t.o.r. men med höjdskillnad på 350 m (om jag inte minns helt fel). Fina trappor och fin stig men i denna värme var det ändå kämpigt. Ja i alla fall för oss som verkligen förberett sig som man skulle. På hemvägen kan jag lova att det var en strid ström av folk som vi mötte, alla storlekar och åldrar tror jag. Vi tyckte det var en fin tur och det värmde i mammahjärtat att barnen ville stanna länge på Predikstolen och att de höll fint tempo utan något som helst gnäll. Turen för oss tog 2 h upp (morgondis och bris) och 1,5 h ner (denna sommarhetta). Väl i bilen på väg hem öppnade sig himmeln bara 45 min efter vi lämnat området... Det var långt ifrån alla som troligen var utrustade med regnkläder eller skor att gå på våta stenar i brant nedförsbacke.
Imorgon tar vi sovmorgon och en kortare tur här i området. På torsdag bär det troligen av till Lysebotn och vandring därifrån. Förmodligen blir det färja dit och bilen hem.
Här har vi tvingat oss vakna sen kl 17 :D men vi ska hålla ut i alla fall till 21.30. Haha! Lite fotmassage hade suttit fint, men gå runt i sanden på stranden här fick duga.
Comments