Vilken gruvis går inte igång på den packlistan? Jag gör det i alla fall, det betyder både klättra och vada i högt gruvvatten och att det dessutom finns något fint att fota där i mörkret. Kan lova att förväntningarna till och med överträffades. Sen att även tält ingick i packlistan gjorde såklart inte det hela värre, det innebar att vi skulle få tillfälle att prova vårt nya 4-säsongstält från Hel Sport.
I normala fall brukar jag inte ha några problem att gå upp tidigt när det vankas någon form av äventyr och friluftsaktivitet, men denna morgon var jag så segstartad men vi kom till slut iväg i Marcins skåpbil. Gruvprylar, tältprylar och även dykprylar samsades i packutrymmet. Kanske det skulle hinnas med något dyk på vägen hem...
Efter några timmar i bil anländer vi på platsen och börjar med att fixa lunch medan vi packar ihop allt vi ska ha under dagen. Snart anländer Ulli och Mattias i Ullis fina SAAB och vi Corona-hälsar och efter en stund strukturerande och förberedande ger vi oss ut i skogen för att leta gruvhål.
Mattias riggar och blir förste man ner i gruvhålet med Ulli tätt efter. Lite nervöst fäster jag stoppern i repet och lutar mig bakåt, det här var inte igår inte, som jag klättrade SRT. Kan faktiskt knappt minnas när det var senast. Men väl på repet och fått hänga där på toppen ett tag försvinner nervositeten och jag firar mig ner, kopplar om, firar och kopplar om. Schaktet är väldigt fint och med en brant lutning. Jag ser hur ljuset försvinner ovanför mig och snart är det bara skenet från min pannlampa som lyser upp min omgivning.
Till slut når fötterna fast mark och jag kopplar ur mig och ropar "REP FRITT" upp till Marcin och går ner till de andra två för att inte riskera att få något löst från bergväggen på mig. När väl Marcin är nere släpper vi förbi honom så han får gå först en bit. Reaktionen från en först sammanbiten och fokuserad Marcin till den glädje som uppstod när han/vi såg den första gruvvagnen kan lätt liknas med hur det spricker upp från ett lätt regnoväder, det gick nästan att ta på. Vi undersöker vagnen en stund innan vi alla går vidare i orterna. Känner ni igen tunnan vänstra bilden från min bild (tack Mattias för arkivbilden)?
Vattnet är bitvis riktigt högt och jag är glad att jag tog dubbla underställ under vadarna, för vattnet är riktigt kallt. Vi delar upp oss parvis och fotar runt en stund innan vi ses för en kort gruvfika innan vi ger oss av till andra sidan schaktet vi klättrade ner i. När vi är nöjda och känner oss klara klättrar vi upp, jag bävar för klättringen upp med kameraväskan, den är aldrig rolig. Men det är som Marcin läser mina tankar och erbjuder sig att ta även MIN väska. Även fast det tar emot att inte släpa sin egen skit så tar jag tacksamt emot erbjudandet. TACK! Kan lova att klättringen upp gick som en dans utan väska och med de fina steg i berget blev klättringen riktigt rolig även uppför.
Vi väntar in de andra två innan vi ger oss av till nästa gruvhål som inte alls är lika djupt men som kräver en klurigare riggning pga lite löst på berget som vi inte vill att repet ska ligga och skava emot. Planen är att klättra ner och reka denna del av gruvan men att komma tillbaka imorgon för att fota. Denna del av gruvan påminner faktiskt mer om än grotta än en gruva. Färgerna är helt fantastiska likaså bergformationerna. Vi går runt och rekar en bra stund åt båda hållen om nedfirningsschaktet innan vi känner oss nöjda och klättrar uppåt.
Väl vid bilarna igen passar vi på att leta tältplats och slå upp våra tält medan det är ljust, det visar sig inte helt lätt då vi har tunneltält och valt att tälta på en höjd av slagg från gruvan. Sen fixas det middag och brasa. Vi sitter vid brasan till sent sent inpå natten, vi pratar, skrattar och dricker öl, rom och vin. Brasan håller myggen borta, ja även blåsten. Vi pratar om allt från gamla gruvningsminnen från tidigare turer ihop till "vita kuvertet", allt med samma avslappnade känsla. Vi grillar marshmallows och äter. Något småkallt i luften men en riktigt skön dag och riktigt skön kväll.
Till slut bryter vi upp och går och lägger oss. Jag ser verkligen fram emot att sova i tält igen. Det blev ju faktiskt inte en endast tältnatt 2019, men jag känner på mig att det kommer bli en hel del 2020. Tältet höll måttet och stod upp hela natten trots att det varit så svårt att få i tältpinnarna i backen. Vi lyxade till med Marcins stora tjocka luftmadrass i tältet, som passade helt perfekt, i alla fall för sommarbruk och torrt väder. Jag sover som en prinsessa hela natten och vaknar som ett troll, i vanlig ordning. Det är nåt med att sova i tält och mitt hår.
Vi äter frukost och bryter upp tältlägret och förbereder oss för dagens gruvtur. Vi passar på att gå genom all säkerhetsutrustning vi faktiskt har, vilket kan vara bra att känna till om nåt skulle hända. Jag har alltid en liten väska med diverse sjukvårdsprylar i, allt från allergimedicin till kompressionslinda och foliefilt. Man vet ju aldrig. Hittills har den bara använts för att tejpa skavsår och bota huvudvärk. När vi ändå går genom all utrustning får jag en stark känsla av att kolla kamerans batteri innan jag släpar ner den i en gruva. Min känsla stämde och batteriet var helt slut. Antar att det suger batteri att köra live view och live comp - så det blir att köpa ett extra batteri till dessa tvådagarsturer. Jag får låna Marcins kamera men känner mig ändå inte nöjd på plats så jag måste helt enkelt tillbaka igen med en av mina egna kameror.
Det här var en så fin gruva så jag åker mer än gärna tillbaka. Gruva i kombination av det härliga sällskapet och umgänget kring lägereld och tält, det konceptet kör jag gärna igen.
