top of page
Skribentens bildAngelica Rydelius Bergman

Falu gruva - sist men inte minst och säkert inte sist heller

Jag skäms när jag säger erkänner det här, men det måste fram. Jag har aldrig varit ner i Falu koppargruva. Ja det är knappt så man tror det är sant. Men jag kände att nu var det dax, framför allt då jag själv har en utställning på själva området. Sagt och gjort, jag bokade en tur och det passar ju rätt bra i serien där jag åkt runt och besökt olika besöksgruvor runtom i Sverige.


Med tanke på antalet besökare på området när jag varit här och vaktat utställningen och med tanke på hur känd denna gruva ändå är och till sist med tanke på mottagandet vi fick i Lummelunda så var inte förväntningarna direkt skyhöga. Skulle det vara ännu en guide som gör det här mer för att det är ett jobb eller skulle det vara en eldsjäl med servicekänsla?


Innan turen passade jag på att besöka museet där jag tittade på den fina modell som byggts upp över området. Jag har fascinerats och gillat sådana modeller sen jag var barn, att se ett helt område i miniatyr. Men snart var det tid att gå bort till samlingsplatsen för den guidade turen. Även där stod jag och funderade på om guiden skulle vara klädd som i Sala eller i lite mer funktionella kläder...jag fick snart svaret.


Guiden pratar högt och tydligt om både historiska och geologisk fakta, ja och sen slinker det in en och annan "fun to know" som att vi kommer att gå närmare 400 trappsteg ner till 67m under jord. Hon berättar om Storstöten och hur den blev ett enda stort dagbrott istället för två, att raset skedde under midsommar och att det därför inte var några i gruvan som kunde förolyckas. Jag känner redan här att historian här går lite ihop med Sala Silvergruva. Hon berättar, som alla andra guider gjort i sina gruvor, om gruvfrun och lite förhållningsregler såklart. Jag är lydig och knackar mina tre gånger i väggen innan jag går in, tänker inte reta upp henne igen.

Turen ger bra gruvkänsla trots att den är märkbart turistanpassad idag. Det är lågt i tak, skitigt och mörkt. Jag gillar det. Guiden håller långsamt jämt och bra tempo så alla hänger med och ändå hinner titta lite på vägen. Vi gör några stopp här och var och hon berättar lite fakta och några skrönor/historier om gruvan som aktiv. Jag känner att det finns många fina platser att fota redan här men helt hopplöst att försöka hinna något sådant på den här turen med närmare 30 gäster. Kan ju säga att tanken slog mig kort att smita in i orten när guiden släckte så det blev totalmörker. Det hade ju gått men nää just det, hon räknade ju in oss vid nästan varje stopp och definitivt vid hissen vi tog upp. Jag erbjöd mig att stanna kvar om det skulle bli fullt även sista turen upp, men jag fick tydligen plats nu...attans.


Denna tur går jag gärna igen och mitt tips till denna tur är att klä er varmt som i de flesta andra gruvor och med oömma skor. Kanske inte för den mer mörkrädda. Men definitivt för den historie och gruvintresserade.


Nu tillbaka till utställningen där jag finns på plats hela onsdagen också, sen även 2-4 augusti hela dagarna.


Undrar just var nästa gruvbesök kommer att äga rum? Nä nu dröjer det nog några veckor innan jag får till nåt mer gruvbesök, men det finns att göra, att fota och skriva om ändå.

211 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comentarios


bottom of page