På grund av den tunga vandringen i det blöta mjuka underlaget har vi kortat av turen med kanske hälften. Men, mellan regnskurarna har vi hittat en fin plats precis vid Korsvattnet. Det lutar lite och marken är helt svampig, det ska väl ändå tältet hålla en natt, eller...
Tältning vid Korsvattnet
Mellan solskensregnet och regnbågar hittar vi vårt tältställe till slut. Vi inser snart att antingen är marken mättad av snösmältningen eller alldeles för buskig för att tälta i. Så den svampiga gräsplätten precis vid sjön fick duga. Den bjuder i alla fall på fin utsikt.
Nu är vi skapligt trötta båda två och fötterna ömmar. Det ska bli så skönt att komma in i tältet och få sig ett glas vin och snart krypa ner i sovsäcken. Marcin lagar vår specialare med potatisgnocci och chorizo och lyxar till med lite färska champinjoner också. Maten och vinet smakar ljuvligt, trots att jag inte ens känt mig hungrig.
När regnet slutat utanför tältet går vi ut en sväng och vi får en helt underbar kväll - sol och vindstilla. Marcin provar att kasta lite med flugspöet men som väntat går det sådär, kul att få lite bilder i alla fall. Vi är båda överens om att vår omplanering av rutten känns helt rätt med tanke på underlag. Men vi är också helt överens om att naturen är helt fantastisk.
Tillbaka till Långsådalen
Även fredagen vaknar jag vid sju. Det är jättevarmt i tältet och jag ser att solen skiner utanför, så jag smyger mig ut ur tältet med kameran. Jag måste ändå på toaletten och fylla på med mer vätska i kroppen.
Det är soligt och helt stilla ute och jag sätter mig på samma sten som Marcin stått och fiskat på kvällen innan och jag bara njuter av tillvaron. Det är en obeskrivlig känsla att sitta där och inte se något spår av liv i huvud taget.
Kängorna ja, ja de var inte helt lätta för någon av oss att få på. Dels är kängorna lite fuktiga och sen har fötterna svullnat efter all vandring igår. Men när jag gått med dem på en stund känns det ok igen.
När vi packar ihop allt, inklusive tältet, ser vi att vätan trots allt gått genom tältgolvet. Kanske inte så konstigt ändå och vem får för sig att frivilligt tälta i vatten? Vi oroar oss inte över det, tältet torkar jättefort och inget annat har ju blivit blött. Vi klarar oss gott minst en natt till.
Solen skiner och åter igen är vindjacka med enbart underställströjan som gäller. Skaljackan är nerpackad tillsammans med regnskydd till ryggsäck och skalbyxorna. Pga väder och något lättare terräng klafsar vi på i ett betydligt raskare tempo idag.
Vi tar våra raster och snart har vi nått till stugorna i änden av Korsvattnet och där går vår vandring över till grusväg i ca 6km.
Det är varmt och kvavt men båda är för lata för att stanna och ta av sig underställsbyxorna. Att ta av dem innebär ju att vi måste ta av kängorna och vi är båda osäkra på om de går på igen då. Men väl vid Långsådalen igen går vi ner till vattendraget och tar av kängor, strumpor och byxor och badar fötterna i det iskalla vattnet. Kylan värker i fötterna men det är ändå helt ljuvligt.
Avslutning
Vi är båda nöjda med vandringen och vi är glada att vi kortade ner rutten som vi gjorde. Nu kom vi tillbaka trötta men inte utmattade och vi har bara fina minnen från turen. Jag vet inte hur vi känt om vi vandrat på 1-2 dagar till. Vi har planerat en ny tur i september och har en fin plan som passar oss och det vi vill se där då. Jag känner att vi hittat ett underbart smultronställe med vandring för resten av livet utan att gå samma tur någon gång. Jag älskar den känslan vi hade av att vara helt ensamma ute i naturen och hur liten man kan känna sig då.
Turen blev till slut Långsådalen - Svaalejaevrie - Korsvattnet - ner till bebyggelsen vid Korsvattenån och sen grusvägen tillbaka till Långsådalen. En tur på totalt 3 mil.
Åter igen vill jag tacka min utrustning som gjort turen från en möjlig misär med regn, blåst och våt mark och kalla nätter. Jag kan nog vara lite märkesnörd ibland, men det är för att jag vet att jag kan lita på kvalitén där och är inte så sugen på att chansa.
Vad är DIN favorit bland friluftsprylar?