Nä så illa är det ju inte men visst är det värt lite reflektion och det var ett ämne som de tre teoretiker diskuterade en del under kursen jag gick här i våras. Vad är sanning och inte i en bild, hur vet man vad som är sanning och inte. Hur lätt det är att vinkla sanningen när man fotograferar utan att nödvändigtvis göra ett montage. Alison Jackson har alltså byggt upp påhittade händelser med människor som liknar kändisar och lyckas hur bra som helst med detta. Utställningen är underbart rolig men får en också att tänka till.
"Sanningen är död. Ingenting som visas upp går att lita på, allt kan fejkas och inget är autentiskt. Vad gör det med oss människor? Vad gör det med vår världsbild och vår upplevelse av varandra? Dessa frågor vill jag skapa uppmärksamhet kring. För det använder jag humor och den mänskliga lusten efter att, lite lagom, få titta bakom den officiella bilden av våra celebriteter som vi laddar med såna stora symbolvärden" – berättar Alison Jackson.
Säger bara, passa på att se den medan den är kvar (sista datum är 19 maj)
Men självklart hade de andra utställningar också, utställningar som berör på ett eller annat vis. Jessica Silversagas "När du blundar svävar jag" en väldigt skir och vacker utställning som ska handla om svårigheterna att växa upp. Många fina bilder i den samlingen och den gav en känsla av lugn när man steg in där.
En favorit var Rahul Talukders "Made in Bangladesh", otroligt starta dokumentära bilder från Bangladesh och huvudstaden. Älskar de konstrastrika intima svartvita bilderna. Har med flit valt att inte ta med de starkaste bilderna såklart.
Sist men inte minst, en väldigt abstrakt och för mig väldigt konstig, konstig utställning. Jesper Waldersten "All over". En blandning av montage, texter, foton och filmer. Massa härliga tankvärda omskrivna citat. Jag gillade utställningen väldigt och gick länge runt där också och tittade, läste och funderade hur en sådan människa som han tänker, äger de ytterligare en dimension att tänka eller kopplar deras hjärna ihop saker som inte vi andra kan se i vardagen? Jag är vilket som förundrad och lite imponerad.
Man går helt enkelt alldeles för sällan på Fotografiska, för jag blir alltid full av inspiration och idéer när jag går därifrån. Har ni inte varit där på ett tag, gå nu.
En annan reflektion jag gjorde när jag gick där var att jag var typ den enda som gick där själv, de andra gick där två och två och de flesta verkade vara par. Så är man nybliven hjärtekrossad singel så kanske det inte är det första museet man ska besöka, eller ta med bästa kompisen och gå.
Nu ska kameraryggan packas och vandrarkängor och lampa tas fram. Idag bär det av mot Dannemora och guidad tur, ovan ytan bara tyvärr men det ska bli kul att få lyssna till massa historia och annan info om gruvan. Kanske packar med tältet och sover kvar nånstans i närheten.
Comments