Ja, tanken och planen var ju att vi skulle åkt upp till fjällen och vandrat helgen som var. Men vädret ville annat. Då planerade vi om och tänkte att vi åker upp kommande helg. Men, då visar det sig att Mirran fått extrajobb som ska utföras varje helg och sen kan det vara så att vi gick och skaffade katt i helgen. Så nu får vi se om vi åker iväg på en kortare tur eller om vi bara är borta över dagen då vi inte kan slita oss från vår nyanlände familjemedlem, Mimosa.
Hela jag vill bara upp till fjällen och så har jag känt allra minst sen i somras. Jag behöver fjällen, bergen, vattendragen, luften, lugnet. Jag vill tälta och leva som man gör när man vandrar. Men ge dig iväg då tänker ni. Ja det är inte alltid det är så lätt. Jag har helt enkelt prioriterat bort den biten men lovar att jag har planer för nästa år, redan i vinter tror jag. Ska bara se över ekonomin ett tag till innan jag bokar nåt. Det känns som saker och ting har fallit lite på plats nu och jag har både energi och vilja till en massa som jag saknat en tid. Skön känsla, och nu kan jag passa på att ge lite tillbaka av det jag fått av andra.
Starta eget
Utöver Mimosa som jag skriver om mer här längre ner så fokuserar jag på att finslipa på kursen till Moderskeppet. Just nu kollar jag genom så att jag har med allt i mitt talmanus som jag skrivit ska ingå i kursen, rätt vinklingar, motiveringar och egna åsikter. Precis som en sån kurs ska vara. Utöver det går jag en kort kurs i att starta eget företag på Nyföretagarcentrum, trots att jag redan startat det och gått genom en hel del vad kursen tar upp känner jag att det kan ge en massa. Bara det här att träffa och lära känna andra i samma situation brukar vara roligt och nyttigt. Lite extra kul när kursledaren vill hålla kvar en efter dag 1 för att höra mer om min affärsidé och vad jag tänkt jobba med. Jag har en del idéer och planer, men först ska jag bli klar med kursen är min plan, sen tar jag tag i allt annat.
Det känns lite märkligt ändå. För ganska precis 2 år sen startade jag upp instagramkontot som då hette MissCave2 (efter dykkursen Cave2 inte för att jag inte var först med att heta MissCave) men ville få fram mer att det är fotografering jag håller på med så jag gjorde om namnet till MissCavePhotography. Nu heter mitt företag samma. För er som inte märkt det så har jag numer en fotokanal till på instagram som heter MissCavePortrait, in och följ om ni är mer intresserade av porträttfoto än övergivet och gruvor. Jag har också några fina klistermärken om någon vill ha, det är bara att säga till i sådant fall.
Mimosa
Jag har funderat ett tag fram och tillbaka på hur jag vill ha det, det här med husdjur. Men av en slump kollade jag på deras hemsida och vips, där var hon. En ettårig hona som bott med alldeles för många andra katter och redan själv haft kattungar. En katt som behövde komma till ett lugnt hem och känna sig trygg. Mirran hade också skickat länkar på flera katter och det visade sig vara bl.a. Mimosa. Sagt och gjort. Jag tog kontakt med Livbojen och på söndagen var vi och tittade och hämtade sötnosen.
Mimosa är inte bara underviktig, hon är skygg men otroligt gosig. Jag har tappat räkningen på antalet gånger vi tvingats lyfta på vardagsrumssoffan för att lyfta fram henne. I början stretade hon emot, nu ligger hon lugnt och låter sig bli framlyft. I början kunde hon skaka när vi lyfte fram henne innan hon slappnade av, nu rullar hon ihop sig i knät och vill bli kliad. Som sagt, hon har varit gosig från första stund när man väl har henne i knät eller nära sig men går gärna och "gömmer" sig när hon kan, även när inte vi är hemma.
Vi har skämt bort henne med god mat och massa kärlek. Nu sover hon inne hos Miranda och har funnit sig både där i hennes säng och i soffan. Men hon stryker hukande utmed väggarna än i huset och blir rädd för vissa plötsliga ljud (men inte nysningar, däremot är knarrande trapp otäckt).
Jag tror att ni också kan se skillnaden i hennes blick från söndag till tisdag. Vårt första mål är att få henne att gå normalt i huset, att tryggt gå ner och äta och sen gå och lägga sig på soffan eller det lilla kattgömsle med klösbräda hon fick. Jag tror säkert att det inte är sista gången ni får läsa om henne här. Tack Miranda för alla bilder på vår kattfröken. Så snart vi inte behöver ta fram henne ur soffan för minsta grej så ska jag ta fram systemkameran och knäppa några fina bilder.
コメント