Jag vet inte om jag blivit gammal och mjuk eller om det är så att jag bara sett så mycket gruva så jag faktiskt numer uppskattar ett varmt, ljust och fint dyk med massor av liv i vattnet. Ja liv i form av fisk och annat som bor i havet, inte massa andra dykare och badare.
Marcin jobbar som bekant på Reel Diving i Göteborg och nu när jag haft semester har jag passat på att åka och hälsa honom några gånger. Pysslat lite med det egna företaget och passat på att hjälpa Reel Diving med olika saker. Denna gång hade vi bestämt att vi skulle göra ett äkta västkustdyk en av kvällarna om vädret var fint.
Jordfall
Efter jobbet hämtar Marcin upp mig vid vandrarhemmet och vi styr kosan mot Ormestad, men väl på plats blir vi väldigt osäkra på var vi kan parkera, var vi ska gå i o.s.v. så vi åker vidare mot Hällebäck som tydligen också ska vara fint. Ja det är verkligen fint, men det är vi inte direkt ensamma om att tycka. Fullt med fiskare, badare och en hel yogaklass är på plats. Vi äter vår medhavda middag och beslutar oss för att prova ett tredje ställe, om inte det heller känns ok åker vi helt enkelt tillbaka hit. Tredje stället blir Jordfall. Jordfall har en väldigt bra beskrivning på dykarna som gör att vi vet var vi ska parkera och var vi absolut inte ska kliva i. Tack! Här blir vi kvar och dyker.
Vi svidar om och byter flaskor med varandra så även jag ska bli lite mer anpassad för västkustens salta vatten. Marcin förbereder sin jobbmobil med ett helt nytt skal som ska tåla tryck ner till 80 meter. Inte för att vi ska så djupt, men det kan vara kul att prova ett mobilskal just för att kunna använda mobilkameran.
Vi går i en bit och hänger på oss flaskorna och dyker ner enligt dykbeskrivningen på dykarna.nu och från en annan dykare vi mött här på plats. Jag känner väldigt snart att jag är väldigt baktung och får kämpa med att försöka hålla mig upprätt och i och med att jag är så baktung kan jag knappt backa men framåt går bra och likaså vända. Dessutom känner jag mig tung över lag.
Dräkten däremot är helt underbar och likaså Avatar-understället som jag fått tillsammans med dräkten. Jag känner mig något varm på kroppen och om fötterna, men det kan jag lätt åtgärda till nästa gång. Märklig känsla att vara lite för varm faktiskt. Trots kämpande med balans och trim idag hinner jag njuta av allt liv, alla fiskar, krabbor och annat - alla färger.
Mot slutet hittar jag till slut balansen och kan slappna av och filma lite mer än i början av dyket. När vi väl bryter ytan igen är det en otroligt vacker kväll och solnedgång. Vi njuter vid ytan innan vi går upp, byter om och åker hem till vandrarhemmet.
Fotografering på Hälsö
På väg hem från Göteborg under fredagen passar vi på att överlämna en Shark Avatar-dräkt till en annan brand ambassador, ingen mindre än Annelie Pompe. Och samtidigt fotografera både henne och även mig i våra torrdräkter. Annelie Pompe är en person som jag minns från dykarna.nu när jag hängde där som helt nybakad dykare 2007 och hon la upp så otroligt vackra fridykarbilder. En dykare och äventyrare som varit en källa till en hel del inspiration sedan dess. Det ska bli så kul att få träffa henne och se om hon är så glad och karismatisk som hon verkar.
Vi anländer till adressen vi fått och Annelie kommer ut och möter oss, tillsammans med hennes spanska vattenhund Douglas. Utanför står en flakmoppe och hon förklarar glatt och nästan lite förläget att hon inte haft tid att ta körkort än, i hennes fall tvivlar jag inte en sekund på det. Hon har helt enkelt prioriterat annat.
Vi tar fram dräkten och hon får prova både dräkt och tillhörande underställ. Efter lite justering av halstätningen sitter dräkten som handen i en handske. Jag som skulle fotografera under tiden hon tog på sig allt glömde helt av mig då vi hade så mycket att prata om. Tur att Marcin var med och kunde fotografera lite och dessutom styra upp mig lite. Självklart fick jag ändå ihop några bilder som ni kan se här. Marcin fick några riktigt bra bilder på oss båda också tycker jag.
När vi fått ett gäng bilder tar vi och byter om och jag och Marcin styr vidare hemåt. Men med inbjudan att komma tillbaka och dyka nästa gång. Självklart fick hon en inbjudan till vår favoritgruva också, så det blev inte ett sista möte i alla fall.