Årskrönika 2021

På mitt jobb på Moderskeppet är reflektion en viktig bit av arbetet. Vi reflekterar efter alla uppdrag och projekt, periodvis. Man lär sig oväntat mycket på det och i långa loppet tror jag att den tiden man lägger på reflektion lönar sig flera gånger om, man kan inte köra på utan att då och då sätta sig ner och fundera på vad man åstadkommit och var man är på väg.


Trots att det varit dåligt med bloggande under 2021 så tänkte jag i alla fall reflektera över året som varit. När 2020 var slut trodde jag och många med mig att 2021 var året allt skulle bli som innan pandemin. Och visst, visst har vi kunnat delta i evenemang och kunnat resa mer. Men av de mål eller önskningar jag satte upp för 2021 är nog bara flytt och nytt jobb som stämmer in. Inget Mexiko, inget Budapest eller ens Polen. Några turer till Norge har vi gjort, men ingen vandring, bara dykning. Men, vad fylldes då 2021 av?


Flytt till västkusten

För ett år sen visste jag bara att planen var att flytta till västkusten, men mer än så visste ingen av oss då. Med den marknad som var i våras gav vi ganska snart upp det här med att försöka köpa hus.

Men hur lätt är det när man dessutom har husdjur som ska flytta med? Allt gick väldigt fort och på 1 månad var radhuset sålt och vi hade hittat ett gammalt hus att hyra precis vid Nordre älv som ändå kändes bra. Vi tänkte att det ändå är lättare att flytta när vi var på plats.


När Miranda dessutom fick plats på samma skola och program i Göteborg förstod jag att det var meningen på nåt vis att vi skulle göra den flytten.


Väl på plats så stormtrivs vi allihop. Det är såklart en utmaning att bo långt ut på landet. Det blir en hel del skjutsande då vi har 3-4 km till närmsta busshållsplats, men det är bara att försöka få ihop det på nåt vis. Tack vare distansjobb så går det hyfsat bra ändå. Såklart är hemlängtan upp till Mälardalen stundtals väldigt stor. Men, det måste få ta lite tid att komma in i det nya. Vi pratar mycket hemma hur vi trivs och när det börjar bli dax för en resa uppåt igen. Vi älskar ju naturen runtom oss, ja och människorna. Men glöm inte bort oss...vi åker gärna upp, gärna bara över en helg också.


Nytt jobb

Ibland kommer man till en punkt när det man jobbar med inte känns utvecklande längre. När man känner att man inte brinner för det. Då är det dax att byta. Efter ett intranätprojekt hos en kund insåg jag hur mycket jag längtade efter att byta roll från att bygga intranät till att fylla det med innehåll. Dessutom hade Marcin fått jobb i Göteborg där han stormtrivdes. Efter samtal hemma med både Marcin och döttrarna var det klart. Alla var med på idén och jag började söka jobb på västkusten.


Ska inte dra ut mer på det men jag fick jobb på Moderskeppet, inte det jag sökt från början utan ett ännu bättre. 1 mars var första dagen på nya jobbet. PC byttes till Mac, Outlook till Gmail. Förändringarna slutade inte där. Men jag inser att jag för första gången verkligen ÄR mitt jobb, på gott och ont. Jag tror att mina arbetsuppgifter på Moderskeppet är en del av det som ligger bakom att bloggandet har avtagit, men mer om det snart.


Fritid

2021 kom och pandemin fortsatte. Nog för att mycket avtog, tack vare avstånd och vaccination men inte blev 2021 som vi trott för 1 år sen.


Första halvåret gick åt till att planera flytt känns det som och när vi väl flyttat har mycket handlat om att just landa här. Vi har haft så mycket att upptäcka så behovet av att ut och resa har inte riktigt funnits (tack och lov). Första sommaren på jag vet inte hur länge då jag inte åkt på semester utan semestrat hemma. Men västkusten är ju ett ställe jag kunnat välja att semestra på och med allt nytt så njöt vi verkligen av sommaren och av alla som kom och hälsade på såklart. Dykning och fridykning är nog det vi gjort allra mest av på fritiden under året. Både i Tuna Hästberg och på västkusten.

Naturligt nog har jag fotograferandet gått över mer från gruvor till natur. Jag har behövt njuta av alla miljöer utan kameran har jag känt. Mobilkameran har fått jobba desto mer.


Bloggandet avtog nog lite i och med flytten och jobbytet. Dels skriver jag en hel del i jobbet och lägger på både foto och film så att sätta sig och skriva och fixa foto och film på fritiden har inte känts lika lockande. Det bloggen ursprungligen handlade om avtog i och med flytten - det vill säga gruvor och övergivna platser. Vi besöker ju inte alls lika många övergivna platser längre, utan mer natur i form av dykning och vandring. Sen var det tydligen så att flera inte riktigt uppskattade bloggandet eller att vara med i blogginlägg så då tappade jag suget när jag fick veta. Det viktiga är ju upplevelsen, inte att dela med sig av den. Kanske bloggen tjänat sitt syfte.


För dig som är nyfiken på vad jag har för mig på västkusten kan du alltid följa mig på Instagram under angelica.rydelius. När jag känner att jag har nåt riktigt kul att skriva om, då lägger jag upp något även i bloggen, jag lovar. Kan lova en hel del bilder på vinterbad, dykning, natur och en och annan bild på övergiven plats.


2022

Den här rubriken är för mig själv allra roligaste att gå tillbaka och läsa. Hur trodde jag att 2022 skulle bli? Ja 2022 hoppas jag ändå kommer fyllas lite av resor. En resa upp till Bjurälven i mars, en resa till Polen i maj (?) och någon form av semesterresa med vandring i sommar/tidig höst.


Nästa vinter hoppas jag på att fira jul utomlands, gärna där det är lite varmare och soligare. Jag hoppas att vi bor kvar på västkusten hela året och att vi kommit in i allt här och fått ett sammanhang mer än vad vi har här idag, jag och döttrarna.


Jag hoppas att de bröllopsfotograferingar och mässor jag har inplanerat blir av, såklart. Till sist hoppas jag på en massa små äventyr och mycket dykning (och att jag tar tag i det här med att fota och filma under ytan igen).


Vad drömmer du om 2022? Har du några planer?

29 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla