Att namnet MissCavePhotography ursprungligen kommer från när jag gick min Cave2 och kommer från Miss Cave 2, gör att jag egentligen inte haft någon ordentlig anledning till att aldrig ha dykt i Indysalen förr. Men så som gruvan såg ut dykmässigt när jag dök där senast så innebar det att jag antingen fått bära flaskorna på ryggen hela vägen bort till Indy eller simma hela vägen från dykplattformen och det kändes inte aktuellt. Men när Marcin frågade i veckan om jag hade lust att göra ett dyk där så var jag såklart inte sen att svara ja.
Marcin och hans jobbarkompis Oscar hade sedan ett tag tillbaka planerat in en dykhelg i Bergslagen. Tanken från början var att mest reka dykbara gruvor och längre provdyka dessa. Men, nu blev det inte riktigt så. Lördagen planerades i Tuna Hästberg och söndagen sedan skulle vi reka en annan bekant gruva.
Lördag - dykning i Tuna Hästberg
Väl nere i gruvan lastade vi allt på stora vagnen och gick och hämtade Wallace (döpt efter Wallace the pit pony) och kör bort allt till Indy. Jisses så smidigt. På nya plattformen byter vi om. Idag testar jag ett underställ från Kwark, superskönt och varmt material. Det har jag som mellanlager mellan mitt vanliga ullunderställ och det gamla tjocka dykunderstället. Under tiden som vi byter om pratar vi såklart en hel massa och Malin som är med och ska få fota oss från flotten går bort och paddlar ut i vattnet. Dräkten är fortfarande trång i skorna och något kort, men jag inser att det är dyksockorna och funderar på om jag verkligen använde dem när jag dök tidigare. Visst är de väldigt varma och sköna, men kan inte minnas att jag tyckte det var trångt i skorna och sen är de orsaken till att dräkten känns för kort, men idag inser jag det problemet och lyckas dra upp dräkten i benen så den sitter bra och får genom huvet genom halstätningen. Halstätningen däremot är på tok för trång även idag, men det ska åtgärdas nu och klippas så den passar bättre, för så här minns jag inte att det kändes. Det blir fort på med resten av prylarna så snart halstätningen är på plats, för i vattnet försvinner den obehagliga känslan.
Jag är först i vattnet och går min sparringmatch med fenorna även idag. Idag vinner fenorna över mig och jag ger upp. när jag väl fått på en fena och inser att jag trasslat in maskbandet i fenan. Marcin får helt enkelt hjälpa mig idag om det ska bli nåt dyk, ett dyk där jag är på bra humör.
När vi båda är klara bryter vi ytan och ner i det kristallklara vattnet i Indysalen. Ljuset från lamporna lyser ner i vattnet och det är bara så vackert. Bron som jag tidigare bara sett från ytan simmar vi nu över och vi glider fram och tittar på allt, så magiskt att faktiskt äntligen få se bron på så nära håll. Jag har lite problem med vatten i masken som kommer när jag tryckutjämnar och då passar jag på att öva på att hänga upp saker i d-ringarna, dvs lampan för att inte flacka runt med den sådant i onödan. Jag använder samma smidiga Halcyon Flare även idag.
Jag tittar upp då och då på Marcin och han ser så lugn, stabil och nöjd ut. Han ser nästan ut att sväva, om det inte varit för att vattenrörelserna på ytan skapar vackra skuggor på honom och på allt omkring oss. Det här är ett sådant ögonblick som jag önskat så att jag haft en kamera och kunnat visa er med bild hur magiskt det såg ut.
Vi följer linan så lång den bara går i salen och sen vänder vi tillbaka. Vi simmar under bron och ut i själva delen i Indysalen och runt en pelare där. Där är vattnet mörkt och vi får tak över huvudet en stund men det är inga problem för taket lutar snett uppåt så följer man det kommer man till ytan och inte heller mörkret stör mig. Däremot får det nog gå några dyk innan jag på riktigt tar mig gruvtak över huvudet igen när jag dyker. I helgen byter jag ju och ska börja med sidemount istället och då kommer jag behöva lägga tid och fokus på det ett tag. Det är faktiskt rätt mysigt att bara dyka runt såhär också, speciellt med Marcin. Vårt planerade dyk på 25min går mot sitt slut och sakta dyker vi mot strandkanten. Vid ca 0,7m bryter jag ytan så jag är betydligt bättre blyad idag. Det känns skönt.
Något som däremot INTE kändes skönt var att gå uppför slänten med d12 och en för trång halstätning. Precis som dyket i Kolsva kan jag inte få av mig allt fort nog. Jag masar mig i alla fall upp för slänten och Marcin hjälper mig av med paketet så jag får av mig dräkten lite snabbare. Sen är allt frid och fröjd. Dyket var superfint och mysigt. Det var skönt att få ta i lite mer i simtagen idag och känna hur tekniken sitter. Det var skönt att inte vara lätt då jag fått 1kg bly till på utrustningen. Jag frös inte det minsta och halstätningen, ja den är lätt åtgärdad.
Efter dyket satt jag själv på stora vagnen på plattformen och drack Coca cola och blev tydligen rätt rapig...det är rätt fin akustik i den salen och jag var tacksam över att varken dyksällskapet eller några andra fanns i närheten.
Söndag
Söndagen spenderades som sagt i en annan gruva där jag stod på ytan medan Oscar och Marcin undersökte dykmöjligheterna. Jag grämde mig lite såklart att jag inte torkat prylarna så jag i alla fall kunnat snorkla och tittat ner under ytan. Men, jag var väldans glad att slippa släpa dykutrustningen upp ur gruvan när vi skulle upp, det räckte till med allt annat som skulle med upp.
Till helgen ser jag fram emot att få dyka lite igen, bara testa av nya prylarna. Sen blir det att fixa en del hemma i trädgården bl.a. och ut och vandra med barnen skulle jag tro.
Tack Malin för bilderna på mig och Marcin vid vattenytan och det fina sällskapet i lördags. Tack Marcin och Oscar för en grym helg. Tack Mikael Kämäräinen för de fina och praktiska skyltarna när vi är ute och klättrar.
Här en sammanfattning av dykutforskningen på söndagen.