Efter en hektisk vecka kändes det skönt med en hel dag ledigt för mig själv. En dag jag bestämde mig för skulle bli i skogen med lite vandring, fika och fotografering och tid för reflektion, mental återhämtning.
Jag blev så inspirerad av att fota analogt igår så jag gick direkt till affären för att köpa filmrulle när jag kom hem. Jocke skojade med mig och sa "de kommer ju att tycka att du är ett ufo" "äh tyckte jag, det är fler än du tror som kör analogt". Trodde jag, inte går de till Kjell & co i Eskilstuna för att köpa filmrulle i alla fall. När jag går fram till kassan och berättar att jag vill ha en analog filmrulle tittar unga killen på mig och funderar "menar du att du vill ha en sån engångskamera?" "nä, kamera har jag, bara filmrulle vill jag ha", killen bakom disken skriver på datorn och så tar han upp skärmen och frågar "menar du sån här filmrulle?" "ja precis" tyckte jag. "Hur många ska du ha för vi har bara två inne" "tjaa det räcker med en". Ja, jag betalar och går därifrån och Jocke kommenterar nöjt "vad var det jag sa". Haha, inte trodde jag väl att det var en sån stor grej ändå. Det blev en filmrulle av märket "you press the button, we do the rest".
Väl framme vid valda vandringsstället, Ängsö slott med omnejd, plockar jag fram kameran och funderar lite. Jahapp, sist jag fotograferade analogt var nog 15-20 år sen. Hur såg man hur exponeringen skulle bli i kameran? Hur visste jag att jag hade rätt inställningar? Sist men inte minst - frustration, jag kan ju inte se hur kortet BLEV. Jaja, vilken tur att jag tog med digitala kameran också för att öva lite med mitt tilt-shift, då kunde jag få lite hint om inställningarna från den kameran. Bara en sån sak också att vara låst till ETT ISO-tal. Ja det blev många aha-upplevelser. Det känns ändå lite genuint att knäppa av ett kort och sen dra fram rullen, det är lite sköna ljud faktiskt.
Naturen är isig och snöig och tant kände stundtals att det varit lite skönt att ha haft broddar, men jag går i lera och snö istället.
Väl framme vid vattnet plockar jag fram fika och min digitala kamera och stativet. Här ska fikas och övas fotografering med tilt-shift i lugn och ro.
Utan någon som helst tidspress får jag in ett bra flöde i fotograferandet för att hitta fokus och rätt inställningar. Det är ett roligt, mångsidigt, kreativt men också krångligt objektiv att jobba med.
Shift-delen av objektivet ställer jag in så jag får med mer av trädtropparna än av isen dvs den delen har jag högt inställd. Tilt-delen har jag på första fotot är riktat nedåt så skärpedjupet hamnar över isen och en del av stranden men inget mer.
När jag vänt på tilt-delen så ställer jag in så fokus är bara längst till höger.
Allt med manuell fokus och ganska kort skärpedjup, manuell fokus är det enda som erbjuds på ett sånt här objektiv.
När jag börjar bli kall och fikat är slut så fortsätter jag turen. Det är en fin tur men det får nog smälta lite till innan jag tar med nån hit, det är rätt bökigt att gå och jag tror turen förlängs rätt rejält tidsmässigt.
Väl hemma igen så kan jag äntligen sätta mig och redigera bilder på Matilda. Som jag har längtat. Jag satt imorse och rensade och betygsatte bilderna och lite lättare redigering i Camera-RAW för rätta känslan, nu ska sista touchen på.
Lite god mat med "kärlekspasta", mozzarella och körsbärstomat fick det bli till middag med ett glas rött. Vilken härlig helg jag har haft. Jag känner verkligen också att jag utvecklats som fotograf.