Ofta används ordet vart för flera syften än vad som anses rätt. Det har blivit vanligt att man hör uttryck som till exempel ”vart är bussen” eller ”vart är min mobil”. Den felaktiga användningen förekommer oftast i talspråk och framför allt bland yngre människor i Mellansverige enligt Språkriktighetsboken (2005, s. 193). Mina tonårsbarn är inga undantag. När de frågar efter vart mobilen är så svarar jag alltid lite drygt (som den språkpolis till mamma jag är) ”ditåt” och får alltid till svar ”men åå mamma” och sen himlar de med ögonen och suckar innan jag hinner svara på var mobilen ligger.
Exakt var denna felanvändning av vart kommer ifrån, är jag osäker på. Men jag skulle tro att det beror på antingen lathet (att man inte orkat lära sig skillnaden på var och vart i skolan) eller kanske engelska språkets inflytande på svenska språket. Ytterligare en orsak till detta skulle kunna vara att sällan hör bokstaven r i ordet var, vilket gör att både var, vart och vad kan låta likadant. Till exempel Va(d) vill ni äta? och Va(r) vill ni äta? låter ofta likadant, därför tycker många att det blir tydligare att säga Vart vill ni äta?.
Ordet vart ska användas för att beskriva riktningen för någon eller något, ingenting annat. Ska man istället beskriva befintlighet, det vill säga en plats någon eller något befinner sig på, används ordet var. För att särskilja på dessa två, finns en minnesregel: på frågan var ska man kunna svara här eller där och på frågan vart ska man kunna svara hitåt eller ditåt.
Låt oss testa med ett par exempel:
– Var ligger mina glasögon?
– Där, vid soffan.
– Vart ska jag gå nu?
– Ditåt, mot parken.
Men i till exempel engelskan, gör man däremot ingen skillnad på vart och var. Där använder man alltid ordet where, oavsett om man skriver om befintlighet eller riktning.
Vi använder oss av samma exempel som ovan:
– Where are my glasses?
– There, by the coffin.
– Where should I go now?
– Go towards the park.
Här saknas alltså uppdelningen vi har i svenska språket. Franska är ytterligare ett språk där denna uppdelning saknas. Men svenskan är långt ifrån det enda språket med denna uppdelning, till exempel polskan använder ordet dokąd för vart och ordet gdzie för var.
Nu är inte alltid skillnaden så stor mellan var man ska använda sig av var och vart. Tar vi formuleringar med rörelseverbet kasta skriver man ”Vart kastade du bollen?” och ”Var kastade du maten?” när man vill veta var någonting just nu befinner sig. Skillnaden på var och vart i detta fall, har troligen att göra med att man nödvändigtvis inte vet exakt var den kastade bollen landat, medan man troligen vet det med den kastade maten. Ytterligare rörelseverb där det kan vara otydligt med hur man ska formulera sig är: springa, cykla och simma. Här kan man använda både var och vart beroende på vad man undrar.
Till exempel:
– Vart simmade du?
– Till bryggan, på lilla ön.
– Var simmade du?
– I Mälaren, vid Sundbyholm.
I första frågan undrar man mot vilken destination simmaren har simmat till, medan i andra frågan undrar vi var simmaren befunnit sig under simturen.
Vet man skillnaden är det lika störande när vart används fel i talspråk som i skrift. Är du fortfarande det minsta osäker på hur var och vart ska användas, rekommenderar jag att använda dig av minnesregeln ovan ”på frågan var ska man kunna svara där. Och på frågan vart ska man kunna svara ditåt.”, den fungerar alltid.