Ja fast den här gången kanske det inte handlar om en dröm som jag haft men som jag gärna är med på.
Utan en dröm som istället föddes för drygt sex år sen hos en då åttaåring när vi satt och läste bloggar på utsidan.se och hon fick se att en 12-åring varit uppe på Keb. Då bestämde hon att dit upp skulle hon också, helst i samma ålder. Den drömmen har hon stått fast vid, men pga. diverse omständigheter har det inte blivit av än. Allra mest har det berott på osäkerhet och ovana från min egen sida kanske, jag har inte vågat ta den turen helt själv med henne.
Men så i våras började jag och Micke prata lite löst om att göra den turen, tillsammans med henne. Men då lite missförstånd, mycket jobb och en del annat som kom i vägen gjorde att de planerna ställdes in. Jag och Miranda planerade helt enkelt istället en vandring vid Höga Kusten och var nöjda med det.
Men så i fredags tog Micke upp diskussionen igen och det landade till slut i att vi åker och vi passar på att göra en dampig roadtrip av det dessutom.
Så, sedan i söndags packas det, shoppas, lånas saker och annat inför vår tur till Sveriges högsta berg. Kan knappt fatta att det är sant om jag ska vara helt ärlig.
Som mamma är ju inte peppen helt odelad. Självklart bär jag på en del oro som att vi t.ex. ska orka hela vägen, inte bli blöta eller frysa om natten. Det är en sak att själv behöva utstå sådana saker, men nåt helt annat att ens barn ska behöva göra det. Men säg att oron ligger på 10-20% och resten är förväntan och pepp :) Har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska orka släpa finkameran på turen eller om jag ska förlita mig på mobilen.
Miranda tvekade först och tyckte väl att vi inte tränat tillräckligt, den tjejen verkar ha mer självinsikt än hennes mamma tror jag. Men nu är hon taggad som bara den! Igår gick hon t.ex. runt i kläderna hon ska ha under vandringen för att känna att de inte skaver och att de sitter skönt. Hon frågade hur vi skulle sova, om vi skulle sova ute eller i tält (inget snack om stugor, vandrarhem eller annat under riktigt tak där inte). Hon blev nästan lite besviken tror jag att vi inte kommer bära precis all packning dit utan ta en eller två väskor med helikopter. Men hon kommer att uppskatta det när vi väl är på väg.
Jag kommer förmodligen inte ha möjlighet att blogga på resan men ni vet vad som väntar nästa vecka istället :) Så, håll utkik!
Så småningom kommer det även komma ett inlägg om bröllopsfotograferingen jag gjorde förra veckan, men det får bli när jag väl levererat bilderna till brudparet och de själva gått ut med något om att de faktiskt gift sig ;).